S.F.C.D.S. - En Filmblogg

Regi: Colin Strause & Greg Strause
Genrer: Sci-Fi / Skräck / Action
Cast: Steven Pasquale, Reiko Aylesworth, John Ortiz,
Johnny Lewis, Ariel Gade mfl

IMDB

Trailer


Handling:

Rymdskeppet från första filmen som är på väg från Jorden fick ombord en Alien utan Predators vetskap. Den löper amok ombord, och skeppet krashar i skogen utanför en liten amerikansk småstad. Alla livsformer ombord dör, utom en Facehugger som smiter ut i skogen för att leta upp ett offer att befrukta. De två första personerna som har oturen att träffa på denna i skogen blir föremål för en skallgångskedja från staden när de anmäls försvunna. Samtidigt upptäcker en annan Predator på sin hemplanet att skeppet kraschat på jorden och att aliens löper amok, och beslutar sig för att åka dit för att avliva dem alla och förstöra resterna av det kraschade rymdskeppet.

Snart försvinner folk en efter en i staden, då Aliens snabbt börjar föröka sig. Stadens sheriff försöker ta reda på vad det är som händer, men situationen spårar snart ur när nyss nämna Predator dykt upp i staden och slaktar på Aliens och människor på löpande band. Den skara människor som bildat en liten grupp kämpar för att överleva mot både Aliens och Predator, och försöker desperat ta sig ur staden innan den stängs av helt av militären.

Bedöming:

Som ett gammalt fan av både Alien och Predatorserierna på film, i serietidningsform och datorspel så hade jag ganska höga förväntningar på den första AvP-filmen. Som de flesta andra som såg den, blev man grymt besviken. Förväntningarna var därför lägre denna gång, och tur är väl det. Det häftiga konceptet med två av filmvärldens grymmaste monster i samma film har i mitt tycke förvandlats till en ogenomtänkt skräpserie, vilket är väldigt synd.

Visuellt finns det inget att klaga på, inget fel på kamerahanteringen, ljussättningen (detta är en väldigt mörk film, men man ser oftast vad som händer) eller specialeffekterna. Det är mycket blod, människor dör på diverse osmakliga sätt med kroppsdelar som avlägsnas eller får ansiktet bortsmält av frätande syra. Mums för goreälskare!

Ljudmattan är inget som varken stör eller briljerar, ljudeffekterna och musiken gör vad de skall. De klassiska ljuden man förknippar både Aliens och Predators är tacksamt med, så igenkänningsfaktorn finns som tur är kvar.

Nä, det som AvP Requiem faller på är de ointressanta karaktärerna och den oinspirerande handlingen. I början av filmen får man stifta bekantskap med ett flertal olika karaktärer så man får en liten uppfattning om vad deras roll är i den lilla staden, men sen dör de en efter en på löpande band, och som tittare är man likgiltig till vem som dör och om nån överlever överhuvudtaget. Man får helt enkelt inte känsla för någon av dem då de alla känns lika platta.
Jämför med Ripley i Alienfilmerna, en stark personlighet vars rädslor och ilska man lätt förstår.


Omdöme:

Det som ligger på pluskontot för AvP Requiem är att om man är ute efter 1,5 timmes hjärndöd och blodig action så får man sitt lystmäte. Bägge sortens rymdmonster är bra gjorda, och det sparas inte på äckel i filmen. Är man däremot ute efter en nervkittlande skräckfilm med bra handling och rymdmonster så finns det betydligt bättre alternativ. Den är faktiskt sämre än första AvP-filmen. 4/10