S.F.C.D.S. - En Filmblogg

Regi: Doug Liman
Genrer/Teman: Action / Sci-Fi /Äventyr / Thriller
Cast: Hayden Christensen, Jamie Bell, Rachel Bilson, Diane Lane, Samuel L. Jackson, Michael Rooker
IMDB

Trailer


Handling:

En genetisk anomali gör att en ung kille (Christensen) upptäcker att han kan teleportera sig mellan olika platser han besökt tidigare. Eftersom hans mamma lämnade honom vid 5 års ålder och hans pappa inte bryr sig om honom, så beslutar han sig för att lämna stan och börja ett nytt liv någon annanstans.

Han beger sig till New York, teleporterar sig in i valvet och stjäl pengar, allt utan att lämna ett spår efter sig. Dock kommer en mystisk organisation honom på spåren, men de hittar honom inte förrän 8 år senare, men David lyckas fly.
David beger sig till sin hemstad, möter sin kärlek från unga dagar, och tar med henne på en resa till Rom.


Där träffar han på en annan Jumper och ett par mystiska agenter som försöker döda dem bägge. Snart har David fått reda på att det pågått ett krig i århundraden mellan Jumpers (människor som kan teleportera sig) och Paladins (en organisation som svurit att döda alla Jumpers)...

Bedömning:

Denna gången var det dags att recensera en typisk Hollywoodfilm, och precis så som många andra filmer så bygger Jumper på häftiga effekter och mindre handling. I grund och botten är Jumper en "hjälte träffar tjej, skurkar kidnappar tjej, hjälte räddar tjej"-historia, kryddat med snygga klipp.

Filmen börjar med en kort historia om David och hur han upptäckte sin förmåga, hur han drog från stan samt en mindre introduktion av föremålet för hans kärlek och en rival. Personerna från hans barndom är inga som spelar någon större roll resten i filmen, bortsett från Millie (Rachel Bilson). Sammantaget är handlingen väldigt tunn och det krävs ingen hög IQ för att hänga med i berättelsen, allt som händer visas upp på skärmen för tittaren.

Skådespelarna känns lite mediokra, de levererar utan att överraska på något vis. Lite ömma känslor mellan David och Millie visas i ett par scener, men själva kärlekshistorien utvecklas aldrig riktigt. Även en djupare historia om Paladins och deras verksamhet eller en förklaring till telepatiförmågan hade gett Jumper bättre betyg.

Fotot är det som enda som filmen egentligen bygger på. Stundtals är klippen snabba och många kända sevärdheter i världen visas upp när David teleporterar sig mellan olika platser. Effekterna är dock inget som får en att tappa andan, utan känns som man sett det flera gånger förut. De är dock snyggt genomförda och gör sig klart bäst på en stor skärm.

Omdöme:

Jag hade inga stora förväntningar på Jumper, även om den hypades en del när den hade biopremiär. Det var tur för min del, för även om filmen bjuder på lite häftiga effekter så finns det inte mycket annat under ytan som imponerar. Den duger som lättsmält underhållning en fredagskväll, men är inget jag kommer se om igen. 5/10

Regi: Paul W.S. Anderson
Genrer/Teman: Action / Äventyr / Sci-Fi
Cast: Sanaa Lathan, Lance Henriksen, Raoul Bova, Ewen Bremner, Colin Salmon, Tommy Flanagan

Trailer


Handling:

År 2004 upptäcker en satellit värme djupt under istäcket på en liten ö vid Antarktis. Ett team av olika vetenskapsmän plockas snabbt ihop från olika delar av världen och skickas dit för att undersöka vad som verkar vara en pyramid, begravd under isen. Medföljande på expeditionen är Charles Bishop Weyland, som äger det enorma företaget Weyland Industries och som vill vara först på platsen för att få rättigheterna till vad de kommer hitta.
Samtidigt närmar sig ett rymdskepp jorden och skickar en värmestråle rakt ner mot pyramiden från rymden. Detta skapar en tunnel genom isen som människorna hittar, genom vilken de tar sig ner mot markytan.

Väl nere hittar de den mystiska pyramiden som har drag och inristningar från både aztekiska, egyptiska och kambodjanska förhistoriska kulturer, samt spår av mänskliga offerriter. Utan att först ha en aning om vad expeditionen upptäckt, så aktiveras upplivandet av en Aliendrottning som är fänglad och nedfryst under pyramiden, vilken genast börjar producera ägg.

Samtidigt anländer tre stycken Predators från moderskeppet som ligger i omloppsbana runt jorden, för att påbörja sin kamp mot Aliens nere i pyramiden som en slags rit för att bli fullfjädrade krigare. Snart inser människorna att de hamnat mitt i en strid som inte är deras, och försöker hitta ut från den ständigt skiftande pyramiden. Kommer de lyckas ta sig ut levande, och kommer Aliens vinna mot Predators, med risk att de tar sig upp till ytan och sprider sig över planeten?

Bedömning:

AvP är en sammanslagning mellan de välkända filmserierna Alien och Predator, som båda är varumärken ägda av 20th Century Fox. Dessa monster möttes första gången i serietidningsform, men har sedan dess även fått ett antal dator och tvspel på samma tema. 2004 kom alltså den efterlängtade första filmen, som utspelar sig efter Predatorfilmerna, men innan den första Alienfilmen. Den största kopplingen mellan AvP och Alien är Charles Bishop Weyland (Lance Henriksen) som äger Weyland Industries. Bishop i Aliens från 1986 är en robotkopia av företagets grundare, och företaget förekommer flera gånger i alienfilmerna.

Filmen börjar bra och spännande, som en riktigt äventyrlig sci-fi-film skall göra. Medan filmen följer expeditionen med ledaren Alexa Woods i spetsen, får vi även små hintar om vad Predators har för sig, samt vad som händer i pyramiden utan människornas vetskap. Karaktärsutvecklingen är tyvärr väldigt sparsmakad, vi får inte veta mer om personerna i gruppen än det som visas i början av filmen då de värvas till uppdraget av Weylands representant Maxwell Stafford.
Alexa Woods (Sanaa Lathan) är filmens protagonist som skall se till att expeditionen tar sig hem levande. Hur detta går kan diskuteras, men man får snabbt intrycket av att hon är en både stark och bestämd kvinna. Hon är ingen Ripley, men duger gott i rollen som ledare.


Det som skiner i AvP är filmmonstren och miljöerna. Man har använt ett minimum av CGI för att istället använda modeller, som oftast ger en mycket mer verklighetstrogen upplevelse. Dock är stor del av scenerna väldigt mörka, även om de inte är så mörka så att det är svårt att se vad som händer, vilket var mitt intryck efter första gången jag såg filmen.

Både Alienfilmerna och Predatorserien är filmer där det inte sparas på blod och äckel, men hålls här ner till ett minimum, troligen för att åldergränsen inte skulle bli för hög. Det är lite synd, då inget av monstren är kända för att bespara sina offer en köttig avrättning. Filmen i sig är visserligen inte speciellt skrämmande alls, här satsar man på action och inte på skräck, vilket också är synd. Datorspelen var väldigt skrämmande när de kom på sin tid, men här sitter man mest och väntar på att nästa person i expeditionen skall dö, och inte känner man sympati för dem heller.

Musiken är typisk orkestrerad filmmusik, men som ofta så varken berör eller sticker den ut. Den finns bara där, men är inget man egentligen tänker på.

Omdöme:

Alien Versus Predator är en film alla älskare av orginalfilmerna hade höga förväntningar på, men som de flesta blev besvikna på. Filmen är snyggt gjord och har en del intressanta kopplingar och en liten twist framåt slutet som är lite oväntad, men som har en väldigt tunn handling. Det känns som att filmens karaktärer mest är med i filmen för att de skall bli dödade utan någon speciell eftertanke, och som tittare bryr man sig inte om dem heller. Det är egentligen bara Alexa man får lite känsla för.

AvP är inte heller speciellt spännande, utan duger mest som tidsfördriv en tråkig kväll. Synd att konceptet inte gjordes mer genomtänkt istället för att bara mjölka pengar ur en bra idé. 6.5/10