S.F.C.D.S. - En Filmblogg

Regi: Steve Miner
Genrer/Teman: Skräck / Thriller / Zombies
Cast: Mena Suvari, Nick Cannon, Ving Rhames, Michael Welch, AnnaLynne McCord mfl
IMDB

Trailer


Handling:

I en liten stad i Colorado, USA bryter en farlig smitta ut bland befolkningen. Armén sätter hela staden i karantän för att förhindra att den sprids innan man tagit reda på vad det är för virus. Den unga soldaten Sarah Bowman (Mena Suvari) kommer till sin hemstad och passar på att hälsa på sin familj för att se om de är ok, bara för att upptäcka att hennes mamma är sjuk. Hon får även reda på från sin bror och hans tjej (som Sarah stör mitt i en mysig stund i soffan) att deras kompis Kyle också verkade sjuk, så Sarah beger sig dit för att ta reda på om det har något med smittan att göra.
Väl där hittar hon och hennes tillfälliga kollega från armén Kyles föräldrar, döda och lemlästade. De beger sig snabbt tillbaka in till stan och till sjukhuset, där fler och fler insjuknade människor samlats. Strax därefter bryter helvetet löst...


Bedömning:

Day of the Dead är något så ovanligt som en film som tagit namnet från ett orginal, men INTE är en remake. På postern står det "Based on the movie by George Romero", men de enda likheterna (förutom zombies) är att ett par karaktärer har samma namn som i orginalfilmen.

Filmen är hyfsat snyggt gjord, bra zombie makeup och en del CGI-effekter som inte ser alltför dåliga ut. Något som dock störde mig (som är en inbiten zombieälskare) är zombies som hoppar som gräshoppor upp i tak och kryper upponer, varken realistiskt eller enligt zombiefilmernas oskrivna regler. Blir mest löjligt faktiskt. Blod är det dock gott om, så splatterälskaren blir inte missnöjd.


Musiken är inget utöver det vanliga, men är bra komponerad till scenerna och skapar spänning. Ljudeffekterna är även de klart godkända.

Skådespelarna är godkända, men är i vissa fall inte helt övertygande, precis som handlingen. Förutom hoppande zombies, så finns det en del detaljer man stör sig på. Slutet är nog det jag ogillade mest med filmen, det kändes inte riktigt som det platsade i en film av den här typen, utan mest var till för att ge filmen mer actionkänsla än den har i allmänhet. Personligen anser jag att zombiefilmer inte skall vara ogenomtänka actionfilmer, där varje scen är mest till för att ge publiken krutstänk och blod som skvätter, utan mer visa människornas desperation och kamp mot de odöda. Att sträcka sig så långt är kanske att be om för mycket av Day Of The Dead.

Omdöme:

Day of the Dead är ingen dålig film i sin genre, långt ifrån den sämsta, men också lika långt ifrån de bästa. Att de valde att sno namnet rakt av från George Romero var antagligen mest för att få mer PR, eftersom likheten med orginalet är nästan obefintlig. Om man vill ha en stunds halvläskig zombieunderhållning så är filmen helt okej, men om man förväntar sig en film värd sitt namn så kommer man bli besviken. 6.5/10

Regi: Jaume Balagueró, Paco Plaza
Genrer/Teman: Skräck / Zombies
Cast: Manuela Velasco, Ferran Terraza, Vicente Gil, David Vert mfl
IMDB

Trailer


Handling:

En ung tv-reporter vid namn Angela Vidal och hennes kameraman befinner sig på en brandstation för att följa brandmännens vanor om nätterna när vanligt folk sover. De blir visade runt stationen, men när brandmännen går och lägger sig blir de snabbt uttråkade och börjar nästan hoppas det ska komma ett larm som de kan följa med på. Strax så inträffar just detta, och de följer med en brandbil på uttryckning till ett hus i staden, där en gammal dam tydligen inte kunnat komma ur sin lägenhet och börjat föra liv.


På platsen möter de två poliser som ryckt ut på samma larm, samt husets övriga boende som samlats nere i entrén och som undrar vad som pågår. Angela är självklart uppspelt och försöker dokumentera alla händelser med sin kameraman, eftersom de hamnat i en situation som är långt från sådant de normalt filmar.

När dörren väl är inslagen till den gamla damens lägenhet möts de av en hemsk syn; hon är nedblodad och ser nästan ut som en rabiat hund, och när den befälhavande polisen ska försöka få med sig henne överfaller hon honom och biter honom svårt i strupen. Panik utbryter, och brandmännen och den andra polismannen bär snabbt ner honom till entrén och försöker stoppa blödningen. När de försöker få ut honom från huset för sjukhusvård har huset spärrats av i alla utgångar av hälsovårdsmyndigheten av en anledning de till en början inte får reda på, och instrueras att lyda kvarvarande polisman i huset.

Konstiga saker börjar snart hända i huset, och från megafonerna på utsidan får de reda på att huset satts i karantän pga av de har en misstänkt smitta på insidan. Snart visar det sig att smittan är farligare än de först trott, och folk börjar nu förvandlas till blodtörstiga galningar, en efter en...

Bedömning:

REC är en av flera nya filmer från skräckvågen från Spanien som fått internationell uppmärksamhet under det senaste året. Liksom när skräckfilmerna från asien kom för några år sedan, är detta nytänkande filmskapande som Hollywood gärna snappar upp och gör om på sitt eget sätt så att alla korkade amerikaner ska slippa läsa engelska undertexter på bio, och filmbolagen göra storkovan på någon annans koncept. Även REC har en amerikansk kopia på gång.

Hur som helst, REC är en av flera skräckfilmer på senaste tiden filmad ur en av deltagarnas perspektiv genom en handkamera. Resultatet är en film som känns väldigt verklig, nästan som om man var där på riktigt, eller som om man ser en autentisk dokumentär där verkligheten spårat ut ur all kontroll. Det ger i mitt tycke en fräsch upplevelse, långt ifrån de pampiga och storslagna filmer som annars gör succé på bio.
Pga greppet med att filma allt med handkamera är det stundtals ganska skakigt, men det är få scener där man inte riktigt uppfattar allt som händer. Klippen och vinklarna är väl valda, och även det man inte ser är väldigt skrämmande, nästan mer än det som visualiseras.
Några speciella specialeffekter är det inte heller tal om, mer än make up-effekter, men i detta fallet hade det bara förstört verklighetskänslan.

Ljudet är inget speciellt, det finns ingen bakgrundsmusik, utan allt som hörs är de olika karaktärernas samtal eller senare i filmen, panikfyllda skrik och vrålen från dem som smittats...
Det är genomtänkt gjort, mitt i en konversation kan man t ex höra underliga ljud från en av lägenheterna längre upp i huset, och man lever sig verkligen in i hur man skulle reagera själv.

Karaktärerna känns genuina, de är inte överspelade utan beter sig så som man kan förvänta sig från en person i en liknande situation fylld med stress, rädsla och ovetskap om vad som pågår. Huvudpersonen Angela går från att vara en samlad, glad och lite flummig tjej som försöker göra sitt jobb som reporter, till att hysteriskt försöka få grepp på situationen och fly för livet.

Omdöme:

REC är en mycket väl genomförd lågbudgetskräckis, som med enkla medel lyckas få tittaren medryckt i handlingen och kaoset som spelas upp för ens ögon. Jag kan faktiskt inte komma på något som är negativt, med tanke på att filmen är gjord som en dokumentär, då kan man inte kräva specialeffekter eller läskig bakgrundsmusik som antagligen skulle förstöra upplevelsen.
Att man inte får hela bakgrundshistorien till smittan som sprids är inte heller något som stör, utan man får pyssla ihop historien lite själv och dra slutsatser. Den rekommenderas starkt för alla skräckälskare, REC är ingen typisk zombiefilm utan passar alla som vill få en obehagligt trovärd upplevelse. Dock så har den ingen större "wow-faktor" som skulle gett den ännu högre poäng. 8/10