S.F.C.D.S. - En Filmblogg

Regi: Steven Spielberg
Genrer/Teman: Sci-Fi / Thriller / Action
Cast: Tom Cruise, Max von Sydow, Steve Harris, Neal McDonough, Patrick Kilpatrick, Jessica Capshaw mfl
IMDB

Trailer



Handling:

I framtidens Washington DC år 2054 är i stort sett allt våld eliminerat, och mordstatistiken är nere på noll tack vare ett företag som heter PreCrime, som hittar och griper mördare redan innan de ens begått sitt brott. Till sin hjälp har de tre personer (PreCogs) som förutspår morden som visas som korta filmsekvenser, vilka polisen John Anderton (Cruise) använder för att identifiera mordplats, gärningsman och offer, så en insatsstyrka kan gripa mördaren innan mordet äger rum.
PreCrime skall lanseras nationellt över hela USA men utvärderas noggrant av Justitiepartimentet som vill försäkra sig om att systemet verkligen fungerar vattentätt, så inga oskyldiga döms, och en man vid Danny Witmer bevakar Anderton noggrant. Anderton lider fortfarande av stark sorg efter förlusten av sin son sex år tidigare, och går på droger för att lindra lidandet, något som Witmer upptäcker. Samtidigt får Anderton plötsligt se sig själv mörda en för honom okänd man när han försöker lösa nästa mordfall. Han är säker på att någon försöker sätta dit honom i en komplott, och flyr för att försöka ta reda på vem som ligger bakom den, något som är lättare sagt i en stad där alla människor är bevakade överallt. Snart upptäcker han att det ligger en större konspiration bakom mordfallet som han själv ska göra sig skyldig till...

Bedömning:

Minority Report är en bland många sci-fi-filmer som utspelar sig i en framtid där man i försöken att utrota våld kraftigt begränsat människors frihet genom övervakning. På alla offentliga platser scannas ögonen av och personen identiferas omedelbart, vilken används både för registrering och för reklam riktad direkt till varje individ, en ganska häftig och inte helt omöjlig vision av framtiden.

Precis som i många andra framtidsvisioner så ser alla utomhusmiljöer blåbleka ut i färgtonerna, och ganska sterila. Hela staden ser är dock inte sci-fi, vanliga bostadsområden ser fortfarande ut som de gör i vår tid, och man får även se ett par scener från landsbygden ute i naturen vilket ger en stark kontrast till den högteknologiska staden.


Filmen innehåller en del riktigt häftiga scener rent grafiskt med mycket CGI, och som vanligt i en Spielbergfilm så håller de hög klass. Temat i filmen har paralleller till dystopitemat, men är ändå inte riktigt där även om övervakningen av medborgarna är omfattande, och poliserna från PreCrime har absolut makt över de identifierande framtida mördarna, som efter gripandet förses med en manick som försätter deras medvetande i ett slags limbo och slutförvaras i en kapsel. En ganska läskig idé, och väcker frågan om man verkligen är en brottsling om man planerat ett brott, men inte genomfört det? Den fria tanken är således inte fri längre...

Skådespelarna består av en del välkända ansikten, och de levererar bra som alltid. Det finns inget att klaga på inom det området. En rolig detalj är att Peter Stormare har en liten biroll som en mindre seriös läkare som sysslar med att byta ut ögonen på folk som vill dölja sin rätta identitet i samhället. Han har en lika skum kvinna som sjuksyster, och i filmen får man höra flera rader av ren svenska från de bägge karaktärerna, bland annat sjunger de "små grodorna"! Detta måste vara en liten rolig detalj från Spielbergs sida som togs med tack vare att Stormare är svensk, då hans karaktär för övrigt inte har något som pekar på att han skulle vara från Sverige.


Omdöme:

Minority Report är en välgjord film som håller en hög standard, som alltid från Spielberg. Handlingen är spännande med en intrig som avslöjar lagom mycket för tittaren, och som har mycket snygga visuella effekter och detaljer som målar upp en tänkbar framtid.
Filmen som helhet var ingen upplevelse som gjorde att den sticker ut speciellt mycket ur mängden i sin genre, men är en sevärd film som känns helgjuten. 8/10

Genrer: Action / Rollspel / Dystopi / Cyberpunk Utvecklare: Ion Storm Utgivare: Eidos Interactive Designers: Warren Spector, Harvey Smith Plattformar: PC, Mac, Playstation 2
Wikipedia
Introsekvens (PS2-version) Handling:

I en dystopisk framtid är världen i kaos, och långsamt på väg mot undergång. Stora halvmilitära organisationer styr världens länder, och gränsen mellan fattiga och rika är betydligt större än den är idag. I USA insjuknar och dör folk av ett virus kallat Grey Death, och som i rollen som JC Denton, en nanoaugmenterad agent, får man uppdraget att slå till mot terroristorganisationen NSF som anklagas för att ha spridit viruset. Till sin hjälp får man tips av JCs bror Paul mellan uppdragen, som har varit aktiv för UNATCO, en antiterroristorganisation skapad av FN för att stävja världens växande terroristproblem.

Som kollegor har man ytterligare två nanoagenter, Anna Navarre och Günther Hermann. Dessa två är mech-augmenterade, vilket innebär att de fått mekaniska delar inopererade till skillnad från JC och Paul som använder sig av nanorobotar. De är helt enkelt state of the art inom människans egenpåverkade utveckling jämfört med Anna och Günther som kan betraktas som omoderna maskiner.

Som JC inser man snart att man slåss för fel sak och på fel sida av rättvisan. Gray Deathviruset visar sig inte alls vara orsakat av NSF, utan av någon helt annan...
I jakt på sanningen reser man till Paris, Hong Kong, New York, Area 51 och till andra platser, och får möta många olika personer som kan ge en del till det stora pussel som visar sig vara en gigantisk konspiration som påverkar alla människor på jorden, och som involverar flera mytesspunna organisationer.


Spelteknik:

Deus Ex är upplagt som ett First Person Shooter, dvs allt du ser är genom dina egna ögon, blandat med starka inslag av rollspel.

Till att börja med är du en nybörjare på allt, är inte speciellt bra på de olika kunskaper man har användning av i spelet, t ex låsdyrkning, datorhackning, närstrid, hantering av handeldvapen eller tunga vapen, styrka mm. Allt eftersom du avklarar uppdrag på valfritt sätt får du erfarenhetspoäng som du kan spendera på de färdigheter du vill förbättra. Vill du t ex spela som en tyst lönnmördare ska du satsa på på Sneaking, Lockpicking och Close Combat, vill du bli en mördarmaskin som skjuter först och tänker sen ska du satsa på Health Points, Ranged och Heavy Weapons. Val av spelstil är upp till spelaren, och ofta kan du få bonuspoäng för att du valt att lösa en uppgift på ett annat sätt än den mest uppenbara. Målet till uppdraget går ofta att nå genom flera olika vägar, så det gäller att hålla ögonen öppna och välja den väg som verkar lämpligast för ens karaktär.
Förutom att förbättra dessa egenskaper kan man även uppgradera sin kropp med Augmentation Canisters som innehåller nanorobotar och placeras på olika ställen av kroppen, t ex ögat, huvudet, armarna eller benen. Det finns i två olika sorters uppgraderingar för varje kroppsdel, men du kan bara välja en av dessa, och det val du väljer stannar permanent för resten av spelet så man måste tänka igenom varje uppgradering noga. Dessa uppgraderingar aktiveras när man vill, och konsumerar energi som man kan ladda upp sin kropp med, och kan t ex göra att du tål kulor från vapen bättre, göra dig osynlig för det mänskliga ögat eller för maskiner, springa snabbare osv. Men rätt sorts augs aktiverade kombinerat med egenskaper som du arbetat upp kan du bli i det närmaste ostoppbar när du möter en bunt fiender på en gång.


Man har även möjligheten att uppgradera sina vapen under spelets gång. Ljuddämpare, större magasin och lasersikte är några av dessa uppgraderingar som går att hitta här och var.

En av styrkorna med Deus Ex är interaktionen med icke spelbara karaktärer, så kallade NPCs. Till skillnad från majoriteten av alla skjutarspel på marknaden så kan man här inte enbart skjuta sig fram, utan måste prata med olika människor man träffar på under spelets gång. En del sitter på värdefull information man behöver för att ta sig vidare till nästa del, andra kan köpslå och en del berättar om den värld spelet utspelar sig i. Vissa kan t o m bli aggressiva och attackera om de blir provocerade. I många fall får man även flera konversationsval att välja mellan, och vad man säger kan ha betydelse längre fram i spelet. Man kan även välja vilken attityd man ska ha mot andra, antingen vara en schysst och diplomatisk person till att vara en hotfull skitstövel. Ibland funkar den ena metoden bättre, ibland den andra.


Miljöerna som spelet utspelar sig i varierar från sunkiga klubbar och nedgångna områden i New York, till katakomberna i Paris, högteknologiska labb eller det hemliga Area 51. Hela spelet har en stark dystopisk känsla över sig. Det är skitet på gatorna och hemlösa finns här och var, medan de stora organisationerna har gott om pengar, soldater och eldkraft. Att hela spelet uteslutande är förlagt till nattetid gör inte känslan sämre. Deus Ex är inget för barn eller för unga, då det innehåller många tunga teman såsom politik, droger och prostitution.

Robotar finns lite här och var där de fyller olika syften. Man kan hitta allt från små städrobotar till beväpnade vaktrobotar och även stridsrobotar. Ofta är det enklare att försöka undvika de sistnämnda snarare än att försöka slå ut dem med vanliga vapen.


Grafik:

Deus Ex använder den hyllade Unreal-motorn, som idag är ganska föråldrad rent grafiskt. Miljöerna är kantiga, texturerna lågupplösta och karaktärerna grovhuggna med dagens mått, men grafiken är inte den viktigaste komponenten i det här spelet. De enda gångerna jag egentligen störde mig på den åldrade grafiken var när man hamnar i en konversation och kantigheterna och texturerna på ansikten och händer framträder tydligt. Det finns dock en mod under utveckling där alla texturer omarbetats till högre upplösning, och med snyggare modeller till föremål och karaktärer.


Ljud:

Röstskådespeleriet är över snittet för datorspel, speciellt JC har en mörk stämma som passar honom riktigt bra. Hade inte röstskådisarna varit övertygande hade mycket av stämningen gått förlorad. Ljudeffekterna är helt okej, inget man stör sig på vilket måste anses vara positivt.

Även musiken glänser över många andra gamla datorspel. Musiken är av samma kompositör som till Unrealspelen mfl, nämligen Alex Brandon. Låtarna är i synnerhet ambient techno/breakbeats, men har även ett par svängiga klubblåtar och ett par jazziga stycken. Varje zon i spelet har sitt eget tema som ska passa in till atmosfären på just det stället. Musiken är även dynamisk, den växlar alltså i tempo och komposition när du hamnar i strid, och återgår till lugnare tempo när faran är över.


Story:

Berättelsen i Deus Ex är mycket genomtänkt jämfört med många andra spel i samma genre. Här ställs man inför moraliska beslut, får sympati eller hat mot olika personer man möter, något som måste sägas är ganska ovanligt i spelbranschen. Ibland vill man helt enkelt inte ta livet av vissa personer, trots att de anfaller en, just för att de fått en egen "personlighet" och inte bara är en spelfigur bland alla andra. Man bör dock vara beredd på att det finns mycket text att läsa, långa diskussioner karaktärer emellan, och mycket hi-tech termer och även filosofiska idéer, så har man ont om tålamod eller dåliga engelskakunskaper kan Deus Ex bli svårt att ta sig igenom.

Under spelets gång får man stifta bekantskap med olika ljusskygga organisationer, allt från NSF, UNATCO och FEMA till The Illuminati och Majestic 12. Det kan vara lite svårt att särskilja och hålla reda på alla dessa, och komma ihåg vilka karaktärer som tillhör vilken, eftersom dubbelagenter och falskspel tillhör vanligheterna. Det finns inget svart eller vitt på vem som är god och vem som är ond, utan det är upp till spelaren att avgöra vem eller vilka man vill alliera sig till. Valfrihet på hög nivå alltså, något jag efterlyser mer i spelens värld.

Storyn i Deus Ex är iaf väldigt intressant, framförallt för den som är konspiratoriskt lagd, men kräver att man ÄR intresserad om man ska hänga med i alla svängar.
Spelet är även fyllt med referenser till både populärkultur i vår tidsålder (dvs fram till år 2000) och filosofi. Den som är påläst kommer känna igen allt från Shakespeare till Asimov.


Bedömning:

Deus Ex är ett av mina absoluta favoritspel till PC, trots att jag fick upp ögonen och spelade det så sent som 2007. Den åldrade grafiken till trots, så lyckas man bygga upp en atmosfär som trollbinder en ordentligt, man får svårt att sluta spela tack vare den spännande handlingen.

Förutom grafiken så har spelet ett par mindre irritationsmoment, men de går att ha överseende med tack vare helheltsintrycket.

Spelet är inget man klarar på en dag, och kan framåt slutet kännas lite väl enformigt och långdraget. Det känns som man hade kunnat korta ner lite utan risk för att spelaren tappar intresset, vilket jag gjorde. Spelet hade även en ruskig bugg som kraschade spelet, och gjorde mitt savegame korrupt vilket innebar att jag fick börja om ganska långt bak i spelet, mycket irriterande.

Trots detta så är det en given klassiker som alla som gillar action/rpg borde spela. Det blir inte full pott, men väl 8.5/10

Regi: Steve Miner
Genrer/Teman: Skräck / Thriller / Zombies
Cast: Mena Suvari, Nick Cannon, Ving Rhames, Michael Welch, AnnaLynne McCord mfl
IMDB

Trailer


Handling:

I en liten stad i Colorado, USA bryter en farlig smitta ut bland befolkningen. Armén sätter hela staden i karantän för att förhindra att den sprids innan man tagit reda på vad det är för virus. Den unga soldaten Sarah Bowman (Mena Suvari) kommer till sin hemstad och passar på att hälsa på sin familj för att se om de är ok, bara för att upptäcka att hennes mamma är sjuk. Hon får även reda på från sin bror och hans tjej (som Sarah stör mitt i en mysig stund i soffan) att deras kompis Kyle också verkade sjuk, så Sarah beger sig dit för att ta reda på om det har något med smittan att göra.
Väl där hittar hon och hennes tillfälliga kollega från armén Kyles föräldrar, döda och lemlästade. De beger sig snabbt tillbaka in till stan och till sjukhuset, där fler och fler insjuknade människor samlats. Strax därefter bryter helvetet löst...


Bedömning:

Day of the Dead är något så ovanligt som en film som tagit namnet från ett orginal, men INTE är en remake. På postern står det "Based on the movie by George Romero", men de enda likheterna (förutom zombies) är att ett par karaktärer har samma namn som i orginalfilmen.

Filmen är hyfsat snyggt gjord, bra zombie makeup och en del CGI-effekter som inte ser alltför dåliga ut. Något som dock störde mig (som är en inbiten zombieälskare) är zombies som hoppar som gräshoppor upp i tak och kryper upponer, varken realistiskt eller enligt zombiefilmernas oskrivna regler. Blir mest löjligt faktiskt. Blod är det dock gott om, så splatterälskaren blir inte missnöjd.


Musiken är inget utöver det vanliga, men är bra komponerad till scenerna och skapar spänning. Ljudeffekterna är även de klart godkända.

Skådespelarna är godkända, men är i vissa fall inte helt övertygande, precis som handlingen. Förutom hoppande zombies, så finns det en del detaljer man stör sig på. Slutet är nog det jag ogillade mest med filmen, det kändes inte riktigt som det platsade i en film av den här typen, utan mest var till för att ge filmen mer actionkänsla än den har i allmänhet. Personligen anser jag att zombiefilmer inte skall vara ogenomtänka actionfilmer, där varje scen är mest till för att ge publiken krutstänk och blod som skvätter, utan mer visa människornas desperation och kamp mot de odöda. Att sträcka sig så långt är kanske att be om för mycket av Day Of The Dead.

Omdöme:

Day of the Dead är ingen dålig film i sin genre, långt ifrån den sämsta, men också lika långt ifrån de bästa. Att de valde att sno namnet rakt av från George Romero var antagligen mest för att få mer PR, eftersom likheten med orginalet är nästan obefintlig. Om man vill ha en stunds halvläskig zombieunderhållning så är filmen helt okej, men om man förväntar sig en film värd sitt namn så kommer man bli besviken. 6.5/10

Regi: Christian Volckman
Genrer/Teman: Animation / Thriller / Sci-Fi / Cyberpunk
Cast: (Engelsk dubbning) Daniel Craig, Catherine McCormack, Romola Garai, Jonathan Pryce, Ian Holm, Rick Warden
IMDB

Trailer


Handling:

I ett Paris år 2054 är alla människor övervakade av myndigheterna, och ett megaföretag vid namn Avalon har vuxit fram i staden. Företaget har ett gigantiskt byggnadskomplex mitt i staden, och de leder all forskning inom medicin, skönhet och botemedel, allt för mänsklighetens bästa (iallafall framställer de sig så för allmänheten...).
En av deras toppforskare, en ung kvinna vid namn Ilona Tasuiev, kidnappas plötsligt och polisen inleder en undersökning för att hitta henne. Polisen Karas får uppdraget, och på vägen kommer han en mörkläggning på spåren, och snart anledningen till hennes kidnappning. Samtidigt bedriver Avalons egna hi-tech soldater en jakt efter Illona, och de låter inte ens polisen komma i vägen för att nå henne först.


Bedömning:

Äntligen börjar animerade filmer som inte är för barn, eller från japan komma ut på marknaden. Renaissance är en mörk, film noir-liknande thrillerhistoria med starka drag av sci-fi och cyberpunk. Polisen Karas har t ex cybernetiska inplantat som gör att han kan ha direktkontakt med sambandscentralen hos polisen, och allt han ser visas på deras skärmar.
Grafiskt sett är den helt i svartvitt med starka kontraster, oftast utan några färgnyanser emellan, väldigt likt Sin City, men här är det så vitt jag vet inte riktiga skådisar som är förlagorna utan datoranimerat hela vägen. Det är väldigt smakfullt gjort, och ser väldigt stilrent ut, speciellt i HD som jag såg den i. Det syns att filmen tagit sina sex år i produktion, och med en så liten budget som 15 miljoner dollar, en spottstyver i filmindustrin.

Renaissance är ett samarbete mellan Frankrike, Luxemburg och Storbritannien, och har dubbning på både engelska och franska. Det var den engelska varianten jag såg, och den har stora namn som Daniel Craig, Ian Holm med flera som gör ett bra jobb med sina röster.
Musiken är stämningsfulla symfonikompositioner, sitter där den ska.


Storyn är spännande, det är ganska enkelt att hänga med i handlingen. Jämfört med japansk anime som kan bli väldigt flummiga och svåra att förstå vid första titten, så är dramaturgin och berättandet mer i västerländsk stil och mer lättförståelig. I grund och botten är detta en klassisk noir-thriller, med inslag av sci-fi, cyberpunk och drama.


Omdöme:

Renaissance är en film som jag tror passar alla som gillar thrillers, med en historia som inte är glasklar från första stund, utan utvecklar sig mer under tiden, och även har en liten twist. Storyn är kanske inget nytänkande men tillräckligt intressant. Det som gör Renaissance till ett litet konstverk i sig är helt klart den snygga animationen, speciellt med en så liten budget. 8/10

Regi: Jaume Balagueró, Paco Plaza
Genrer/Teman: Skräck / Zombies
Cast: Manuela Velasco, Ferran Terraza, Vicente Gil, David Vert mfl
IMDB

Trailer


Handling:

En ung tv-reporter vid namn Angela Vidal och hennes kameraman befinner sig på en brandstation för att följa brandmännens vanor om nätterna när vanligt folk sover. De blir visade runt stationen, men när brandmännen går och lägger sig blir de snabbt uttråkade och börjar nästan hoppas det ska komma ett larm som de kan följa med på. Strax så inträffar just detta, och de följer med en brandbil på uttryckning till ett hus i staden, där en gammal dam tydligen inte kunnat komma ur sin lägenhet och börjat föra liv.


På platsen möter de två poliser som ryckt ut på samma larm, samt husets övriga boende som samlats nere i entrén och som undrar vad som pågår. Angela är självklart uppspelt och försöker dokumentera alla händelser med sin kameraman, eftersom de hamnat i en situation som är långt från sådant de normalt filmar.

När dörren väl är inslagen till den gamla damens lägenhet möts de av en hemsk syn; hon är nedblodad och ser nästan ut som en rabiat hund, och när den befälhavande polisen ska försöka få med sig henne överfaller hon honom och biter honom svårt i strupen. Panik utbryter, och brandmännen och den andra polismannen bär snabbt ner honom till entrén och försöker stoppa blödningen. När de försöker få ut honom från huset för sjukhusvård har huset spärrats av i alla utgångar av hälsovårdsmyndigheten av en anledning de till en början inte får reda på, och instrueras att lyda kvarvarande polisman i huset.

Konstiga saker börjar snart hända i huset, och från megafonerna på utsidan får de reda på att huset satts i karantän pga av de har en misstänkt smitta på insidan. Snart visar det sig att smittan är farligare än de först trott, och folk börjar nu förvandlas till blodtörstiga galningar, en efter en...

Bedömning:

REC är en av flera nya filmer från skräckvågen från Spanien som fått internationell uppmärksamhet under det senaste året. Liksom när skräckfilmerna från asien kom för några år sedan, är detta nytänkande filmskapande som Hollywood gärna snappar upp och gör om på sitt eget sätt så att alla korkade amerikaner ska slippa läsa engelska undertexter på bio, och filmbolagen göra storkovan på någon annans koncept. Även REC har en amerikansk kopia på gång.

Hur som helst, REC är en av flera skräckfilmer på senaste tiden filmad ur en av deltagarnas perspektiv genom en handkamera. Resultatet är en film som känns väldigt verklig, nästan som om man var där på riktigt, eller som om man ser en autentisk dokumentär där verkligheten spårat ut ur all kontroll. Det ger i mitt tycke en fräsch upplevelse, långt ifrån de pampiga och storslagna filmer som annars gör succé på bio.
Pga greppet med att filma allt med handkamera är det stundtals ganska skakigt, men det är få scener där man inte riktigt uppfattar allt som händer. Klippen och vinklarna är väl valda, och även det man inte ser är väldigt skrämmande, nästan mer än det som visualiseras.
Några speciella specialeffekter är det inte heller tal om, mer än make up-effekter, men i detta fallet hade det bara förstört verklighetskänslan.

Ljudet är inget speciellt, det finns ingen bakgrundsmusik, utan allt som hörs är de olika karaktärernas samtal eller senare i filmen, panikfyllda skrik och vrålen från dem som smittats...
Det är genomtänkt gjort, mitt i en konversation kan man t ex höra underliga ljud från en av lägenheterna längre upp i huset, och man lever sig verkligen in i hur man skulle reagera själv.

Karaktärerna känns genuina, de är inte överspelade utan beter sig så som man kan förvänta sig från en person i en liknande situation fylld med stress, rädsla och ovetskap om vad som pågår. Huvudpersonen Angela går från att vara en samlad, glad och lite flummig tjej som försöker göra sitt jobb som reporter, till att hysteriskt försöka få grepp på situationen och fly för livet.

Omdöme:

REC är en mycket väl genomförd lågbudgetskräckis, som med enkla medel lyckas få tittaren medryckt i handlingen och kaoset som spelas upp för ens ögon. Jag kan faktiskt inte komma på något som är negativt, med tanke på att filmen är gjord som en dokumentär, då kan man inte kräva specialeffekter eller läskig bakgrundsmusik som antagligen skulle förstöra upplevelsen.
Att man inte får hela bakgrundshistorien till smittan som sprids är inte heller något som stör, utan man får pyssla ihop historien lite själv och dra slutsatser. Den rekommenderas starkt för alla skräckälskare, REC är ingen typisk zombiefilm utan passar alla som vill få en obehagligt trovärd upplevelse. Dock så har den ingen större "wow-faktor" som skulle gett den ännu högre poäng. 8/10

Regi: James Cameron
Genrer/Teman: Action / Sci-Fi / Thriller
Cast: Arnold Schwarzenegger, Linda Hamilton, Michael Biehn, Lance Henriksen, Earl Boen
IMDB

Trailer

Handling:

År 2029 är jorden ödelagd av kärnvapenkrig orsakade av den självmedvetna datorn, SKYNET. Människorna är decimerade till ca 3 miljoner och för ett desperat krig mot Terminators, en robot med eller utan mänsklig förklädnad.
SKYNET skickar just en sådan här terminator (Schwarzenegger) tillbaka i tiden till 1984 för att mörda rebelledaren John Connors mamma Sarah (Hamilton), innan John ens har fötts. Människorna lyckas skicka en man (Biehn) strax efter för att förhindra att terminatorn lyckas. Att förstöra en Terminator är dock inte det lättaste, då en sådan inte kan känna varken smärta eller känslor, och inte kommer låta något stå i vägen för sitt uppdrag.

Terminatorn söker systematiskt upp alla Sarah Connor i telefonkatalogen och likviderar dem en efter en, och filmens hjärtinna börjar förstå att hon snart står på tur, precis som polisen som utreder morden. Nu är frågan vem som kommer hitta henne först, Terminatorn eller hennes beskyddare från framtiden?


Bedömning:

The Terminator är en film jag känner nästan lika bra som baksidan av min egen hand. Lustigt nog såg jag Terminator 2 innan denna, och sen jag såg den nån gång runt 1994-95 har jag sett den många gånger.

Filmen är en av de mest kända klassikerna, och gjorde Arnold Schwarzenegger till en stor stjärna. Det som jag tror gav The Terminator den stora framgången är framförallt det genomtänkta manuset, skrivet av James Cameron. I filmen får man tidigt stifta bekantskap med den unga Sarah Connor, som lever ett enkelt liv som vem som helst. Innan filmen är slut och hon fått reda på sitt stora ansvar och öde från Kyle Reese från framtiden, så har hon förvandlats till en stark kvinna.


Visuellt är Terminator en väldigt mörk film med få scener i dagsljus, men kameraarbetet är genomtänkt rakt igenom. Trots att filmen hade en väldigt liten budget även för sin tid, så har man lyckats skapa en övertygande atmosfär. Detta var innan datoranimationer kom in i filmvärlden, så allt är gjort med enkla knep som belysning och även med stop-motion som användes för animationer förr. Denna stil är dock lite föråldrad och inte helt realistisk pga de ryckiga rörelserna, men det kan man ha överseende med.

Filmen gav även upphov till en egen subgenre, Tech Noir, uppkallad efter en nattklubb i filmen och baserat på filmens mörka stil och högteknologiska innehåll. Man kan även ana vissa dragningar åt cyberpunk och post-apokalypshållet, även om dessa teman inte är överhängande.

Ljudet är mycket bra för att vara en såpass gammal film, och nyutgåvorna har förbättrat surroundljud som piffar upp upplevelsen. Musiktemat till Terminator är numera även den en klassiker, och fortfarande ett av mina absoluta favoriter inom filmmusik. Soundtracket sitter perfekt till bilden. Ljudeffektern är även de bra, speciellt actionscenerna låter kanon. Detta är en film som helst ska spelas på hög volym :)


Omdöme:

Jag försöker vara så opartisk som möjligt i mitt betyg, trots att detta är en av mina absoluta favoritfilmer. Handling, bild, ljud och skådespelarinsatser är ändå på topp, och det är lätt att förstå att The Terminator är en riktig klassiker som tål att ses om både en och två gånger. Trots att det har många år på nacken har den åldrats med värdighet. Har man inte redan sett den bör den verkligen inte missas! 9,5/10

Regi: Kathryn Bigelow
Genrer/Teman: Sci-Fi / Cyberpunk / Thriller
Cast: Ralph Fiennes, Angela Bassett, Juliette Lewis, Tom Sizemore, Michael Wincott, Vincent D'Onofrio, William Fichtner
IMDB

Trailer

Handling:

Inför millennieskiftet är världen en mörk plats i kaos och med mycket våld och statligt förtryck. I Los Angeles möter vi ex-polisen Lenny Nero, som försörjer sig på att sälja "squid recordings" - illegala inspelningar av upplevelser, sedda direkt från människors egna ögon. En "squid" är en sorts utrustning som placeras på huvudet, och med hjälp av den kan allt bäraren upplever och känner spelas in på en mini-disc, eller spela upp inspelningar som upplevs direkt i hjärnan. Han är kung på gatan och säljer dessa inspelningar till de som kan betala, och en kväll får han en disc som skickats anonymt till honom, som visar sig innehålla mordet på en prostituerad som han är bekant med. Mordet är mycket brutalt utfört, och inspelad med en squid så allt ses ur mördarens egna ögon.

Med hjälp av Lennys bästa vän Macey upptäcker han en konspiration på hög nivå, som om den avslöjas antagligen kommer leda till stora upplopp och oroligheter, men som är för viktig för att inte låta komma fram till allmänheten.


Bedömning:

Strange Days är en film som jag konstig nog aldrig hört talas om, eller lagt på minnet - trots mitt ganska stora filmintresse. Den har några år på nacken nu, och verkar ganska bortglömd bland den stora massan, trots att James Cameron (Aliens, Terminator mm) står för både manus och bild.
Det syns i filmen att Cameron är inblandad och har lagt ner mycket tid på omgivningarna. Överallt är det fullt med liv, folk som hela tiden sysslar med någonting, antingen det är på en bar, upplopp på gatorna eller på en rockklubb. Det mesta ser smutsigt och nedgånget ut, skräp står överallt på gatorna. Större delen av filmen utspelar sig nattetid, vilket förstärker känslan av en mörk framtid (vilket egentligen är dåtid med tanke på att millennieskiftet ligger några år bakom oss).

Inslagen av cyberpunk är ganska stora till min förtjusning. Dels de nattliga miljöerna, förtrycket från polisen, högteknologiska lösningar (Squidmojängen) och den suggestiva musiken och stämningen i allmänhet ger känslan av en värld lik vår, men mer våldsam och dyster.

Musiken är inget jag i efterhand direkt minns, förutom ett par låtar som framförs av Juliette Lewis på en rockklubb i filmen. Jag tror även att det är hon som sjunger på riktigt, då hon privat har ett eget band. Bakgrundsmusiken är inget som kommer gå till historien som minnesvärt soundtrack, men det passar bra in i helheten.

Strange Days är även fylld med bra skådisar, även om ingen av dem är bland Hollywoods absoluta toppskikt, men dock talangfulla och kända personer. Ralph Fiennes och Angela Basset gör ett övertygande arbete tillsammans som en omaka duo.


Omdöme:

Strange Days är en lite speciell film, inte din vanliga Hollywoodunderhållning. Antagligen är det detta som gjort att den inte är så känd allmänt, men den har nått kultstatus på senare år. Att den i skrivande stund har 7.0 i betyg på IMDB med ca 20 000 röster säger en del. Om du gillar dystra framtidsvisioner, suggestiv stämning och konspirationer så kommer du inte bli missnöjd. Med sina 145 min till trots så blir den aldrig långtråkig, och den förtjänar mer uppmärksamhet. 8.5/10

Regi: Xavier Gens
Genrer: Skräck / Thriller / Kannibalism
Cast: Karina Testa, Aurélien Wijk, Patrick Ligardes, David Saracino,
Maud Forget, Samuel Le Bihan, Chems Dahmani mfl
IMDB

Trailer



Handling:

I ett våldsamt Paris med stora upplopp efter ett politiskt val flyr ett gäng unga tjuvar undan polisen efter en stöt. En av dem blir skjuten och måste köras till sjukhus, de tre andra killarna och en tjej lämnar huvudstaden i två bilar och kör ut på den franska landsbygden mot Holland som är målet. Den första bilen med två av killarna kommer till ett värdshus, där övernattning är gratis och en skön stund med tjejerna på värdshuset ingår. Snart visar det sig dock att värdshuset sköts av en nynazistisk familj med väldigt speciella matvanor...


Bedömning:

Frontiers är en fransk skräckfilm, med dragning åt den gamla slashergenren. I början av filmen känns upplägget som en gangsterfilm, komplett med fransk hiphopmusik, brinnande bilvrak och våldsam polis i en av Paris förorter. Så fort handlingen flyttats ut till landsbygden börjar den dock bli obehaglig på ett annat sätt, men inte på något sätt nytänkande. Grundstoryn i filmen har starka kopplingar till Texas Chainsaw Massacre, den är nästan plankad rakt av. Att filmen är fransk gör dock att den känns lite fräschare än alla massproducerade remakes Hollywood spottar ut sig på löpande band.

Bildmässigt finns det inget att gnälla på, filmen har en del snygga klipp, starka färger och mycket visuellt äckel. Blod och trubbigt våld sparas det verkligen inte på!


Ljudbilden innehåller de vanliga slafseffekterna, och musik som inte är så framträdande men förstärker dramatiken. Inget man stör sig på.

Skådespelarna är alla för mig helt okända, men de gör sitt jobb. Den som dock utmärker sig mest är Karina Testa som spelar Yasmin som verkligen lyckas förmedla sorg och desperation till åskådarna.

Omdöme:

Frontiers är något så ovanligt som en fransk skräckfilm, även om den inte innehåller något man inte sett tidigare. Om man gillade Texas Chainsaw Massacre & Hostel kommer man antagligen gilla den här oxå, även om den inte innehåller några större överraskningar. Allt är dock genomfört felfritt och ger en hyfsad stund brutalt våld och spänning. 7/10

Regi: Mark Young
Teman: Post-Apokalyps / Thriller / Kannibalism
Cast: Nicole DuPort, Rider Strong, Michael Kelly, Alexandra Barreto, Robert Carradine, Michael Madsen, Vinnie Jones mfl

IMDB
Trailer (länk)

Handling:

Några år in i framtiden tar oljan slut, snabbare än vad någon kunnat förutse. Resultatet blir att samhället som det ser ut idag, upphör att existera. Alla transporter, all el försvinner och människornas högsta prioritet blir att hitta mat. Detta leder till att folket i staden filmen utspelar sig i vandrar söderut i förhoppning att hitta föda i nordamerikas mer bördigare delar. Maten räcker naturligtvis inte till, och i desperation för överlevnad slåss människor för maten vilket resulterar i blodbad.

Detta är vad vi får reda på i inledningen av Tooth & Nail, men är inget man får se i filmen. Istället befinner vi oss i en folktom stad, där stora byggnader står som spökhus och vägarna är översållade med stillastående bilar, som om folk flytt hals över huvud.


Efter inledningen möter vi ett par personer som är ute och kollar omgivningarna och stöter på en medvetslös kvinna och en död man, och skymtar även någon som springer från platsen. De beslutar sig för att ta med kvinnan till ett sjukhus, där de tillsammans med en grupp andra människor bosatt sig. Vatten är en bristvara, och den enda maten de har är konserver, och elektricitet är något som sedan länge är försvunnet.

Efter ett tag vaknar den unga kvinnan som heter Nova till liv, och blir en del av gruppen, som för övrigt har stora spänningar och konflikter. Gruppen styrs av en mer eller mindre självutvald ledare som kallas för "The Professor", som antagligen styr för att han anses vara den mest bildade av dem, dock inte utan protester från ett par andra medlemmar.

En natt försvinner professorn och lämnar endast blodiga spår efter sig. De andra blir panikslagna, och efter ett tag visar det sig att det finns andra människor i staden som är ute efter dem. Nova berättar att hon flytt från just dessa män, en grupp brutala mördare som kallas "Reavers". De påminner lite om vildar, klär sig ociviliserat, är ganska fåordiga och ser allmänt onda eller galna ut. Det framkommer snart att de har gått från att desperat leta föda till att döda och äta andra människor som kommit i deras väg.

De har ont om vapen, och sjukhuset är stort och lätt att ta sig in i, så Reavers tar sig in och dödar gruppens medlemmar, en i taget varje natt. Nu måste de kvarvarande försöka klara sig ur situationen på något sätt, stanna kvar och gömma sig, eller fly. Bägge alternativen verkar dock ganska hopplösa..


Bedömning:

Det som fick mig att bli nyfiken och se denna film är att Michael Madsen och Vinnie Jones var med i den, då de är kända i stora Hollywoodproduktioner. Deras roller i Tooth & Nail är dock ganska små, så de fungerade antagligen mest som dragplåster då de inte spelar personer med någon speciell personlighet. Huvudpersonerna med (för mig) okända skådespelare är däremot bra porträtterade, de upplevs som genuina personer med olika karaktärsdrag.

Filmen är en lågbudgetskräckis från bolaget After Dark Films, som anordnar After Dark Horror Fest där Tooth & Nail ingår i en samling bugdetrysare. Troligen kommer den aldrig bli känd här i Sverige, och kanske inte ens släppas här på DVD, men det finns många andra filmer jag hellre hade önskat aldrig kommit ut här.

Man har med små medel lyckats med den ödesmättade stämningen i filmen, staden känns verkligen övergiven, tom och tyst. Bakgrundsmusik används ganska sparsamt, så dialog är ofta det enda som hörs, vilket ger både en verklighetskänsla och en känsla av billig produktion. Specialeffekter finns det ingenting av alls, utan allt är skapat med hjälp av kameratricks och make up. Hellre det än att ösa på med billiga datoranimationer som annars är vanligt i lågbudgetfilmer som försöker vara mer än de egentligen är.

Tempot i filmen är ganska långsamt, inga scener är speciellt intensiva även om det finns några spännande scener när Reavers är ute efter huvudpersonerna. Sammanfattat är filmen en "sleeper", med lite för lågt tempo för sitt eget bästa.
Själva huvudtemat i filmen är ganska bra, men jag tycker man kunde utnyttjat det lite bättre för mer variation. I stort sett är sjukhuset den enda platsen filmen utspelar sig i. Man har dock lyckats med att skapa en känsla av tomhet och övergivenhet.

Omdöme:

Tooth & Nail är en sevärd film, om än med lite väl lågt tempo. Den passar dock bra en mörk kväll när man inte är upplagd för en intensiv upplevelse, utan mer vill ha en mysrysare. Den är även tänkvärd, får en att inse hur bräcklig civilisationen egentligen är.
Förväntar man sig i förväg inga stora prestationer av Michael Madsen och Vinnie Jones, så är den en helt okej film, värd att se iallafall en gång. 6/10

Regi: Colin Strause & Greg Strause
Genrer: Sci-Fi / Skräck / Action
Cast: Steven Pasquale, Reiko Aylesworth, John Ortiz,
Johnny Lewis, Ariel Gade mfl

IMDB

Trailer


Handling:

Rymdskeppet från första filmen som är på väg från Jorden fick ombord en Alien utan Predators vetskap. Den löper amok ombord, och skeppet krashar i skogen utanför en liten amerikansk småstad. Alla livsformer ombord dör, utom en Facehugger som smiter ut i skogen för att leta upp ett offer att befrukta. De två första personerna som har oturen att träffa på denna i skogen blir föremål för en skallgångskedja från staden när de anmäls försvunna. Samtidigt upptäcker en annan Predator på sin hemplanet att skeppet kraschat på jorden och att aliens löper amok, och beslutar sig för att åka dit för att avliva dem alla och förstöra resterna av det kraschade rymdskeppet.

Snart försvinner folk en efter en i staden, då Aliens snabbt börjar föröka sig. Stadens sheriff försöker ta reda på vad det är som händer, men situationen spårar snart ur när nyss nämna Predator dykt upp i staden och slaktar på Aliens och människor på löpande band. Den skara människor som bildat en liten grupp kämpar för att överleva mot både Aliens och Predator, och försöker desperat ta sig ur staden innan den stängs av helt av militären.

Bedöming:

Som ett gammalt fan av både Alien och Predatorserierna på film, i serietidningsform och datorspel så hade jag ganska höga förväntningar på den första AvP-filmen. Som de flesta andra som såg den, blev man grymt besviken. Förväntningarna var därför lägre denna gång, och tur är väl det. Det häftiga konceptet med två av filmvärldens grymmaste monster i samma film har i mitt tycke förvandlats till en ogenomtänkt skräpserie, vilket är väldigt synd.

Visuellt finns det inget att klaga på, inget fel på kamerahanteringen, ljussättningen (detta är en väldigt mörk film, men man ser oftast vad som händer) eller specialeffekterna. Det är mycket blod, människor dör på diverse osmakliga sätt med kroppsdelar som avlägsnas eller får ansiktet bortsmält av frätande syra. Mums för goreälskare!

Ljudmattan är inget som varken stör eller briljerar, ljudeffekterna och musiken gör vad de skall. De klassiska ljuden man förknippar både Aliens och Predators är tacksamt med, så igenkänningsfaktorn finns som tur är kvar.

Nä, det som AvP Requiem faller på är de ointressanta karaktärerna och den oinspirerande handlingen. I början av filmen får man stifta bekantskap med ett flertal olika karaktärer så man får en liten uppfattning om vad deras roll är i den lilla staden, men sen dör de en efter en på löpande band, och som tittare är man likgiltig till vem som dör och om nån överlever överhuvudtaget. Man får helt enkelt inte känsla för någon av dem då de alla känns lika platta.
Jämför med Ripley i Alienfilmerna, en stark personlighet vars rädslor och ilska man lätt förstår.


Omdöme:

Det som ligger på pluskontot för AvP Requiem är att om man är ute efter 1,5 timmes hjärndöd och blodig action så får man sitt lystmäte. Bägge sortens rymdmonster är bra gjorda, och det sparas inte på äckel i filmen. Är man däremot ute efter en nervkittlande skräckfilm med bra handling och rymdmonster så finns det betydligt bättre alternativ. Den är faktiskt sämre än första AvP-filmen. 4/10

Regi: Frank Darabont
Genrer: Thriller / Skräck / Sci-Fi /Drama
Cast: Thomas Jane, Marcia Gay Harden, Laurie Holden, Andre Braugher, Toby Jones mfl

IMDB

Trailer


Handling:

En mystisk dimma drar ner från bergen och innesluter en hel liten stad och dess invånare. En grupp människor grupperar sig i den lokala mataffären för skydd då dimman är så tät att de inte kan se mer än ett par meter framför sig. Ganska snart visar det sig att farliga och mystiska varelser döljer sig i dimman, och de dödar mer än gärna människor...

Inne i butiken blir folk mer och mer uppskrämda och desperata efter ett svar till vad som pågår, och till en lösning för hur de ska överleva. Snart uppstår två grupperingar bland människorna: den ena och största gruppen tyr sig till en galen kvinna som är en religiös fanatiker, och resten av dem är de som själva försöker resonera logiskt och komma på hur de ska ta sig därifrån levande.

Efter några timmar inne i butiken börjar dock gruppen inse att hotet är minst lika stort från de andra människorna som leds av den galna kvinnan, som från de mystiska varelserna som gömmer sig i dimman...


Bedömning:

Filmen är baserad på en novell av Stephen King, en ibland många berättelser skriven av honom som filmatiserats. I mitt tycke så är denna filmen en av de bästa jag sett som baserats på hans historier, de flesta har blivit halvdana filmer anpassade för amerikansk tv från början. Så är dock inte fallet med The Mist, som innehåller allt från en krypande atmosfär, en studie i hur sjukt människor kan agera i pressande nödsituationer, ödesmättad stämning och välgjorda specialeffekter. Några scener är även ganska visuellt grova, när någon får sätta livet till på mer eller mindre blodigt sätt.

Precis som i många av Kings berättelser, så fokuserar inte The Mist på enbart det övernaturliga eller oförklarliga, utan även på det hemska som döljs i människans psyke. Resultatet blir en obehaglig stämning i scenerna mellan den religiösa lynchmobben och gruppen människor som försöker hitta en lösning på ett logiskt vis.

Vad som skapat den tjocka dimman och varelserna ges lite till svar på. Vi får vissa lösa trådar av vad som orsakat det, men inga uppenbara svar. Förklaringen till dimman som ges i filmen är dock egentligen det enda som knyter an filmen till science fiction, men gör storyn mer spännande. Hade man inte getts någon som helst förklaring så hade inte filmen fått samma djup enligt mig. Ovissheten i kombination med det man faktiskt ser i filmen gör att det känns som att jordens undergång mycket väl är på gång.


Persongalleriet är ganska stort, även om filmen fokuserar på en man vid namnet David Drayton och hans lilla son. Man förstår ganska snart att folk kommer dö på löpande band, på ett eller annat sätt...vissa av skådespelarinsatserna är mycket bra, speciellt från Marcia Gay Harden som spelar den störda religiösa kvinnan. Hon är en väldigt färgstark karaktär som framstår som det största hotet mot personerna man sympatiserar med. Man får verkligen starka hatkänslor mot denna kvinna och hennes galna åsikter!

Specialeffekterna är välgjorda, speciellt för att vara en Stephen King-filmatisering. Varelserna som döljer sig i dimman är CGI, men ser sällan datoranimerade ut utan snarare verkliga. Vissa filmer med en bra story som t ex I Am Legend faller på taskiga specialeffekter, men i The Mist smälter de in bra i sammanhanget.


Omdöme:

The Mist är en av de bästa filmer jag sett som baseras på en berättelse av Stephen King. 1408 är den som på senare år fått mest uppmärksamhet för detta, men jag tycker The Mist griper tag i en ännu mer.

Att den innehåller flera olika element för att påverka sinnesstämningen hos tittaren gör att den känns varierande och inte blir för enformig, trots att den till största delen utspelar sig på samma plats. Filmen fick mig att tänka en del på hur människor snabbt kan förändras när de blir utsatta för ett okänt hot och söker trygghet hos en stark ledare. Jag tror mycket väl att en liknande situation skulle kunna uppstå i ett pressat läge om man förflyttar karaktärerna till verkligheten.

The Mist är mycket rekommenderad! 9/10

Regi: Richard Stanley
Genrer/Teman: Post-Apokalyps / Thriller / Cyberpunk
Cast: Dylan McMermott, Stacey Travis, John Lynch, William Hootkins
IMDB

Trailer:


Handling:

I en krigshärjad framtid med ökensand, ruiner och höga strålningshalter lever människorna i en nedgången stad och försöker överleva så gott de kan. Resurser är knappa, och de ökenvandrare som vågar sig ut i ödemarken letar efter användbart skrot säljer det inne i staden till intresserade.

Just en sådan ökenvandrare hittar ett huvud och en hand från en robot som han säljer till en skrothandlare, och filmens huvudperson hittar och köper dessa delar för att ge bort till sin flickvän som gör konst av skrot. Vad ingen känner till är dock att dessa delarna tillhör en avancerad krigsmaskin kallad M.A.R.K. 13, och att ta in dem i staden är ett stort misstag.


Bedömning:

Hardware är ett mer eller mindre bortglömt stycke film som faktiskt är ett litet guldkorn för dem som gillar post-apokalyptisk stämning och inte enbart gillar påkostade Hollywoodproduktioner.

Filmen är från England, och har Dylan McMermott i en av huvudrollerna (senare känd från tv-serien Advokaterna), Iggy Pop som en lokal radio dj, Lemmy från Motorhead i en liten biroll som taxichaufför, och Carl McCoy från Fields of the Nephilim som ökenvandraren i början av filmen. Kort sagt, en ovanlig samling cameos!

Visuellt går i stort sett hela filmen i rött och orange, vilket ger känslan av en temperaturmässigt het och annorlunda framtid där naturen är helt förstörd av kärnvapen eller liknande. Man får se lite av öknen i början, och även lite från den nedgångna staden filmen utspelar sig i. Större delen utspelar sig i lägenheten hos den ovetande unga kvinnan Jill, som fått robotskallen från öknen av sin pojkvän Moses (McDermott).



Förutom det uppenbara post-apokalyptiska temat finns även inslag av cyberpunk i det visuella. Användning av elektronik verkar vara utspritt i staden, trots all förstörelse, och Moses har en cybernetisk hand för att nämna ett par detaljer. Själva mördarroboten M.A.R.K. 13 är hyfsat välgjord och ser ganska skrämmande ut, speciellt i jämförelse med många andra filmer.

Musiken består mest av alternativ elektronisk pop och rock, inte den vanlig mainstreammusik som är vanligt i större filmer. Den känns passande till den dystra visuella stilen, och bidrar till stämningen.


Omdöme:

Hardware är en mindre känd eller påkostad film, men den är välgjord och sevärd. Dock tycker jag man kunde fått se lite mer av staden den utspelar sig i, eftersom mer än hälften av den utspelar sig i lägenheten där den snygga Jill bor. Bortsett från detta får man en mörk och spännande upplevelse, men jag tror inte filmen tilltalar alla personer. Om ni lyckas hitta den någonstans (den kan vara ganska svår att få tag i), ge den ett försök! 7/10