S.F.C.D.S. - En Filmblogg

Regi: Steven Soderbergh
Genrer/Teman: Sci-Fi / Drama / Romantik
Cast: George Clooney, Natascha McElhone, Viola Davis, Jeremy Davies
IMDB



Handling:

Jorden har tappat kontakten med ett rymdskepp som sändes ut för att undersöka en mystisk planet vid namn Solaris, och efter att även räddningsteamet har försvunnit skickas en psykolog dit för att försöka förhandla om deras återvändande. Ombord på skeppet möter han några överlevande, vilka inte själva riktigt vet vad som hänt, mer än att nånting väldigt underligt har inträffat. Snart upptäcker huvudpersonen (Clooney) att gamla smärtsamma minnen börjar komma tillbaka, i en annan form än han är van vid.

Bedöming:

Den här filmen är ganska annorlunda jämfört med filmerna jag valt att skriva om tidigare, men den förtjänar ett utlåtande. Solaris från 2002 är en amerikansk remake av Andrei Tarkovskys "Solyaris" från 1972, vilken jag tyvärr inte sett än och kan därmed inte göra en jämförelse.
För att göra klart det från början: trailern ger intryck av att Solaris är en tät thriller, vilket inte alls stämmer. Solaris har ett lugnt tempo, vacker musik och en mystisk stämning, och utforskar ämnen som kärlek, sorg och rädslor.


Jag såg Solaris ensam en mörk vinternatt, och jag måste säga att det är en film som berör. Fotot är snyggt gjort, musiken stämningsfull och skådespeleriet från Clooney och McElhone är mycket bra. Har man svårt att sitta stilla i soffan kommer man nog inte uppskatta filmen, då tempot är ganska långsamt och den bygger mer på känslor än på spänning.

Omdöme:

Hur Solaris står sig mot orginalet vet jag som sagt inte, men remaken är i en klass för sig jämfört med de flesta övriga filmer inom sci-fi jag sett. Vill man se något som berör och handlar mer om människans inre än om nervkittlande rymdresor, kommer man inte bli besviken. Den passar dock bättre att se i sällskap med flickvännen än med grabbgänget! Filmen är vacker och djup, och även om tempot är väldigt långsamt har jag svårt att se hur den skulle kunna varit gjort på något annat sätt. 8/10

Regi: Andrzej Bartkowiak
Genrer/Teman: Sci-Fi / Action / Skräck
Cast: The Rock, Karl Urban, Rosamund Pike, Ben Daniels, Richard Brake mfl
IMDB

Trailer

Handling:

En nödsignal från en militär forskningsstation och arkeologiskutgrävning på Mars når en grupp marinsoldater som precis skall gå på permission. De skickas dit för att utreda vad som hänt, neutralisera hotet samt hämta hem viktig information åt företaget som äger stationen. Väl där märker de att nåt gått väldigt snett och att nånting är löst inne i byggnadskomplexet...


Bedömning:

Doom bygger på datorspelen med samma namn, i detta fallet speciellt på Doom 3. Precis som i spelet är miljöerna mestadels trånga och mörka korridorer, ibland så mörka att man har svårt att se vad som händer i filmen, vilket förstör upplevelsen lite. Specialeffekterna då de används är däremot välgjorda, det mesta ser realistiskt ut.


Det som däremot briljerar i denna filmen rent tekniskt är ljudet. Denna filmen bör ses med en hemmabioanläggning, vilket jag inte gjorde första gången jag såg den. När jag senast såg den med surround märkte jag vilken otrolig stämning och hur mycket detaljer det finns i ljudet! Där fotot ibland är lite för mörkt i filmen, kompenserar ljudet och ger tittaren en uppfattning om vad det är som döljer sig för de stackars marinsoldaterna. Musiken är perfekt för den här sortens film, en sorts industrirock av Clint Mansell, vilket bidrar ordentligt till stämningen. Soundtracket går även att avnjuta utan att se på filmen, om man gillar den sortens genre (som jag gör).
Skådespeleriet är inget utöver det vanliga, detta är trots allt en actionfilm kryddat med lite skräck och sci-fi, men jag tycker ändå huvudrollsinnehavarna levererar trovärdiga karaktärer.

Omdöme:

Om man tar filmen för vad den är så gör den verkligen sitt jobb, nämligen att underhålla utan att ge nån nämnvärd eftertanke. Den är främst en film för fansen av spelen, då den t o m har en hel scen ur förstapersonsperspektiv, precis som spel i FPS-genren har, men funkar även för dem som söker en stunds underhållning. På det stora är den faktiskt en av de bästa datorspelsbaserade filmer jag sett, vilka ofta brukar bli löjliga eller kännas ogenomtänkta. 7.5/10

Här tänkte jag förklara definitionerna av de mindre kända genrer som filmerna jag recenserar hör till. Det är inte lätt att veta vad alla dessa ord betyder om man inte själv gör efterforskningar, vilket jag själv gjort för att bredda min filmkunskap :) Det kan finnas faktafel i beskrivningarna, så om någon upptäcker detta är det bara att skriva en kommentar. Listan är just nu inte fullständig, men jag kommer fylla på allt eftersom. Håll tillgodo!



Sci-Fi

Förkortning av Science Fiction. En bred genre, där i många fall filmer, böcker och datorspel med undergenrer ingår. Sci-Fi är nästan lika gammalt som vetenskapen själv, och uppstod efter att vetenskapen tagit över från religion och vidskeplighet i världen. Efter vetenskapliga framsteg inom ångkraft, elektricitet och biologi skrevs klassiker som t ex Frankenstein, En världsomsegling under havet av Jules Verne och flertalet verk av H.G. Wells som definierade science fiction inom literaturen.

Teknologi och idéer som t ex tidsresor, rymdresor och avancerad teknik är vanliga teman inom science fiction. Även utomjordiskt liv är ett återkommande tema inom genren. I vissa fall har t o m saker förekommande inom sci-fi blivit verklighet, allt eftersom tekniken blivit mogen. Flygmaskiner, datorer och landningen på månen är exempel på detta, och sci-fi fortsätter att kittla fantasin om teknik i framtiden :) Frågan är om det är sci-fi som skapar tekniken, eller om det är tekniken som skapar sci-fi?

Science-fiction på film:

* 2001: A Space Odyssey
* Star Trek
* Star Wars
* The Matrix
* Blade Runner
* Terminator
* Alien

Science-fiction i spel:

* Quake
* Deus Ex
* Alien Versus Predator
* Half-Life
* X-Com
* Halo
* Command & Conquer
* Unreal
* Starcraft


Dystopi

En dystopi är en vision av ett samhälle som gått snett någonstans på vägen - raka motsatsen till en utopi som är det perfekta samhället. Förekommande punkter i en dystopi är misär, fattigdom, (statligt) förtryck, hjärntvättning, sjukdomar, våld och kraftig miljöförstöring. Alla dessa punkter måste inte uppfyllas för att ett verk ska anses vara en dystopi. Det finns t o m och har funnits samhällen i världen som har varit dystopier, där nazityskland och det stalinistiska Sovjet är de två bästa exemplen. Dock så kan även enorma och mäktiga företag stå för förtrycket i motsats till staten, som då spelar en mindre roll eller som inte ens existerar.

Vanligt förekommande är även även att dystopin är ett totalitärt övervakningssamhälle, som i George Orwells "1984" från 1949. Även människans sexualitet och i vissa fall tankeverksamhet kontrolleras, eftersom dessa är ett hot mot regimen som förtrycker massorna med absolut makt. Miljöerna är ofta nedgångna och smutsiga, ibland kanske efter ett omfattande krig, men kan även vara kliniskt rena samhällen utan helt utan kriminalitet eller våld, där människorna kontrolleras genom känslohämmande droger istället.

Den högteknogiska utveckling som finns i dystopiska berättelser är sällan till för den enskilda människans behov, utan snarare som hjälpmedel för att övervaka den stora massan överallt. Lägg gärna märke till att det är teknikens utveckling som ger möjlighet till massiv övervakning, den riktning världen och Sverige verkar gå mot idag...


Dystopi på film:

* 1984
* THX1138
* Equilibrium
* V for Vendetta
* A Clockwork Orange
* Battle Royale
* Escape From New York & Escape From LA
* Dark City
* They Live

Dystopi i spel:

* Half-Life 2
* BioShock
* S.T.A.L.K.E.R - Shadow of Chernobyl
* Deus Ex
* Fallout
* Final Fantasy VII
* Syndicate


Cyberpunk

Cyberpunk en en relativt ny men mindre känd genre inom science-fiction som fick sitt namn 1983 när novellen med samma namn lanserades av författaren Bruce Bethke. Enligt Wikipedia ligger fokus i cyberpunk på "high tech and low life", högteknologi blandat med dysfunktionella samhällen.

Vanligt förekommande i berättelser baserade på cyberpunk är AI (artificiell intelligens), cybernetiska inplantat, hackers, informationsteknologi och megaföretag. Samhällena utspelar sig ofta i en framtid inte allför avlägsen vår, och huvudperson är inte sällan en person som lever större delen av sitt liv enligt gatans regler. Skillnaden mellan samhällsklasserna är ofta stora, antingen är man rik och jobbar på ett mäktigt företag med egen privatarmé, eller så lever man i misär och fattigdom. Ofta är stämningen inspirerad av klassiska deckarhistorier á la noir, som i t ex Blade Runner, Dark City och i The Thirteenth Floor. Handlingen utspelas mestadels nattetid i en regnig stad som lyses upp av neon.

Den avancerade tekniken är vardag, personer kan t ex ha fått en arm ersatt av en mekanisk del eller ha en informationslänk inopererad i huvudet som leder direkt till ett datanätverk. Gränserna för vad är mänsklighet suddas ut. Inom anime är cyberpunk vanligt förekommande, inte sällan med filosofiska tankegångar om mänsklighet. En konstgjord varelse som t ex en android som är självmedveten, har inte den samma rätt till liv som en människa av kött och blod?

Cyberpunk på film:

* Blade Runner
* Ghost in the Shell
* The Matrix
* Minority Report
* Paycheck
* Strange Days
* The Thirteenth Floor
* RoboCop
* Avalon
* Renaissance

Cyberpunk i spel:

* Deus Ex
* System Shock
* Syndicate
* Fear Effect
* Beneath a Steel Sky


Skräck

Skräck en väldigt bred genre, ofta kombinerat med sci-fi eller andra genrer. Det är dock integreringen med sci-fi jag valt att fokusera på i den här bloggen, men jag ser även skräck med fokus på det övernaturliga ibland.

Skräckfilm bygger på att skrämma och/eller shocka tittaren, något de flesta vill uppleva då och då, men bara så länge vi vet att det inte är på riktigt. Berättelserna bygger oftast på en hemsk psykopat som mördar sina offer, övernaturliga fenomen, monster eller bibliska uppenbarelser (djävulen). Klassisk literatur som många gånger filmatiserats är Frankenstein, Dracula, Fantomen på Operan och Dr Jekyll & Mr Hyde. Det produceras mycket b-skräckfilm som mest bygger på att visa så mycket äckel som möjligt, och har orsakat ett flertal ramaskri bland upprörda föräldrar genom åren, bland annat när Texas Chainsaw Massacre hade premiär. Trots detta har skräckfilmsgenren frambringat många respekterade regissörer som t ex Roman Polanski, Dario Argento, George Romero, Alfred Hitchcock och Francis Ford Coppola.

Skräckfilmsgenren är egentligen för stor för att benämna som en enda genre, då den blandas med många andra element, och har flertalet subgenrer. Uppfinningsrikedomen för att skrämma slag på människor är alltså väldigt stor :) Trender går dock fram och tillbaka i filmvärlden, och under 2000-talet har det blivit populärt med zombies, remakes på asiatisk skräck och amerikansk 70-talsskräck och filmatiseringar av dator/tvspel. Det grafiska våldet har även ökat dramatiskt för att chocka, främst tydligt i Saw-serien och Hostel-filmerna, vilket även det är återkommande från 70-talets slasherfilmer. Vad kan bli nästa trend månntro?


Skräck på film:

* Alien
* Hellraiser
* Saw
* Nosferatu
* The Invasion of the Body Snatchers
* Night of the Living Dead + uppföljare & remakes
* 28 Days Later + 28 Weeks Later
* The Texas Chainsaw Massacre
* Friday the 13th
* Nightmare on Elm Street

Skräck i spel:

* Silent Hill
* Resident Evil
* Alone in the Dark
* Condemned
* Clock Tower
* F.E.A.R.
* Siren
* The Suffering

Regi: Neil Marshall
Genrer/Teman: Post-Apokalyps / Action / Sci-Fi / Thriller / Kannibalism
Cast: Rhona Mitra, Bob Hoskins, Craig Conway, Malcolm McDowell mfl
IMDB

Trailer

Handling:

I Glasgow, Skottland sprider ett dödligt och väldigt smittsamt virus sig, och dödar de infekterade efter kort tid. För att skydda södra Storbritannien sätter Engelska regeringen upp en enorm mus tvärs över ön och stänger ute hela den smittade befolkningen. Alla som närmar sig muren blir dödade av militären eller av de automatkanoner som vaktar, och Skottland lämnas åt sitt eget öde.

London år 2035: Reaperviruset upptäcks i London, efter att först ha isolerats innanför muren i Skottland. Miljontals människor riskerar att smittas och dö, och ett botemedel måste hittas omedelbart. Det enda stället där det kan tänkas finnas är i zonen i norr, så makthavarna sätter ihop en insatsstyrka som beger sig dit för att hitta viruset. De vet varken vad som kommer möta dem, vart de skall leta efter ett botemedel, eller om de överhuvudtaget kommer hitta något, men misslyckas de riskerar London eller hela England att utrotas av viruset...

Bedömning:

Doomsday är en film jag väntat länge på, och som verkade intressant delvis pga att den för en gångs skull inte är från Amerika. Även rollistan är intressant med en del välkända ansikten.

Det som imponerar mest i Doomsday är miljöerna. Framtidslondon är mörkt och dystert, och innanför muren i Skottland ser det verkligen ut som civilisationen försvunnit för längesen, nedgånget och smutsigt. Filmen bygger främst på action, och det finns en del snygga och intensiva actionscener, men ingenting som man inte sett förut. Miljömässigt är det även stora kontraster, från nämna London anno 2035, Skottland i ruiner och även ett neo-medeltidssamhälle.

En av de första intrycken jag fick när jag såg filmen var att det var en blandning av 28 Days Later (viruset), Escape From New York (isolerad laglös stad) och Mad Max (biljakt med utsmyckade och modifierade bilar). Dock kan jag inte påstå att Doomsday är bättre än någon av dessa.

Det sparas inte på ljudeffekter, och musiken är häftig med elektroniskt blandad med stråkar. Skådespelarinsatserna är inget man höjer på ögonbrynen över, de gör sitt jobb men inte så mycket mer.

Omdöme:

Doomsday är i grund och botten en actionrulle med häftiga miljöer, effekter och en liten portion humor. Personligen tycker jag att första delen av filmen var mest spännande, sedan försvinner thrillerkänslan och den utvecklas till mer renodlad action som rullar på av sig själv, utan någon större spänning. Den känns ändå lite fräsch jämfört med amerikansk action, och duger gott som tidsfördriv men inte så mycket mer. 7/10

Regi: Abel Ferrara
Genrer/Teman: Sci-Fi / Skräck / Thriller
Cast: Gabrielle Anwar, Terry Kinney, Billy Wirth, Christine Elise, Meg Tilly, Forrest Whittaker
IMDB

Trailer


Handling:

Tonåringen Marti flyttar till en liten militärbas i Alabama med sin pappa, styvmamma och styvbror till pappans nya jobb som kemikalieinspektör. Livet på basen är ganska tråkigt för en ung tjej, men snabbt träffar hon dottern till basens general, och en ung helikopterpilot som hon blir intresserad av.

Familjen upptäcker dock snart att något inte är som det ska i militärbasen. Sonen vill inte vara kvar på dagiset för han tycker fröken och de andra barnen är konstiga, basens läkare kommer och pratar med pappan och berättar om flera fall av paranoia, rädsla för familj och vänner bland sina patienter med mera. Folk ändrar helt plötsligt sina vanor och verkar vara både känslokalla och helt personlighetsförändrade. Snart bryter helvetet löst i basen...

Bedömning:

Body Snatchers är den andra remaken av orginalet Invasion of the Body Snatchers från 1956, vilken fick ytterligare en version i The Invasion från 2007. Jag har varken sett orginalet eller den hyllade versionen från 1978, så jag kommer inte göra några jämförelser.
Jag har dock sett denna flera gånger på vhs, och måste säga att den är ganska stämningsfull. Stämningen är ganska lågmäld men växer och blir alltmer krypande ju längre in i filmen man kommer, allt eftersom pusselbitar av handlingen hamnar på plats. Den känns dock lite komprimerad, man kunde gjort filmen lite längre och utvecklat storyn lite mer, men man får ändå reda på allt som krävs för att ge familjen och deras relationer en hyfsat klar bild.


Fotot är ganska snyggt med varma färger och en del snygga vinklar, och musiken är stämningsfull. Skådespelarna gör väl ingen jätteinsats, men de är övertygande nog. Effekterna är från den tiden innan CGI kom in i bilden, på gott och ont. Det finns en del äckliga effekter som är välgjorda, men så finns det ett par övriga som ser ganska b ut, men det går att ha överseende med.

Omdöme:

Body Snatchers är en 90-talsrysare som lyckas förmedla en känsla av paranoia, även om den nyare The Invasion lyckas bättre tack vare ett högre tempo. Den kunde varit lite längre och bättre, men finns många filmer i genren som är betydligt sämre också. Rekommenderas! 7.5/10

Regi: Marc Caro, Jean-Pierre Jeunet
Genrer/Teman: Post-Apokalyps / Drama / Komedi / Surrealism / Kannibalism
Cast: Dominique Pinion, Marie-Laure Dougnac, Jean-Claude Dreyfus, Karin Viard mfl
IMDB

Trailer


Handling:

I en post-apokalyptisk framtid i Frankrike är det ont om mat, jobb och levnadsstandarden är låg. I ett nedgånget bostadshus bor en samling udda personer, och hyresvärden som även har en köttbutik förser dem med färskt kött som har ett tveksamt ursprung...

En kväll kommer en man och söker jobb som fastighetsskötare, en tjänst han får. Han börjar genast med att byta lampor och hjälpa grannarna i huset med allt som behöver fixas, samtidigt som han börjar lära känna slaktarens unga dotter och känslor utvecklas.

Folket i huset är hungriga, och de tidigare fastighetsskötarna har inte blivit långvariga utan har fallit offer för köttyxan...kommer även Louison bli mat åt hyresgästerna, eller kommer slaktaren acceptera hans relation med dottern?

Bedömning:

Detta är en film jag upptäckte efter att ha läst på nätet om olika sevärda filmer, och det var ett litet mästerverk jag hittade. Delicatessen är en svart komedi om människors små vardagsproblem och vanor, människors värme och även desperation i svåra tider. Alla de olika personerna i huset får utrymme i filmen, och alla har de sina egna roliga saker för sig i huset. Ingen vågar egentligen inte gå ut i rädsla för att bli uppätna, så de lever sina liv inomhus hela dagarna. Filmen bygger inte på skämt eller speciellt mycket slapstick, utan mer på absurda situationer och reaktioner, mycket underhållande! Påminner en del om Terry Gilliams filmer faktiskt.

Delicatessen har ett väldigt snyggt foto med varma toner i orangebrunt, och genomtänka vinklar och klipp. Även den svarta humorn har fotot att tacka för detta. Det kan räcka med ett kort klipp på en detalj för att måla upp den vrickade värld som finns i filmen.


Egentligen har den inte speciellt mycket att göra med varken den post-apokalyptiska miljön de lever i eller om kannibalism, det är de speciella små människornas liv som är i fokus. Filmen faller inte heller ned i något speciellt fack, den kan ses som både drama, skräck, thriller eller komedi, eller som en liten blandning av allt på en gång.


Omdöme:

Delicatessen är en sjuk och rolig film som jag tror passar de flesta. Gillar man humor som är lite underfundig och inte så rakt på som annars är vanligt i filmens värld så kommer ni inte bli besvikna! 8/10