S.F.C.D.S. - En Filmblogg

Regi: James Cameron
Genrer/Teman: Action / Sci-Fi / Thriller
Cast: Arnold Schwarzenegger, Linda Hamilton, Michael Biehn, Lance Henriksen, Earl Boen
IMDB

Trailer

Handling:

År 2029 är jorden ödelagd av kärnvapenkrig orsakade av den självmedvetna datorn, SKYNET. Människorna är decimerade till ca 3 miljoner och för ett desperat krig mot Terminators, en robot med eller utan mänsklig förklädnad.
SKYNET skickar just en sådan här terminator (Schwarzenegger) tillbaka i tiden till 1984 för att mörda rebelledaren John Connors mamma Sarah (Hamilton), innan John ens har fötts. Människorna lyckas skicka en man (Biehn) strax efter för att förhindra att terminatorn lyckas. Att förstöra en Terminator är dock inte det lättaste, då en sådan inte kan känna varken smärta eller känslor, och inte kommer låta något stå i vägen för sitt uppdrag.

Terminatorn söker systematiskt upp alla Sarah Connor i telefonkatalogen och likviderar dem en efter en, och filmens hjärtinna börjar förstå att hon snart står på tur, precis som polisen som utreder morden. Nu är frågan vem som kommer hitta henne först, Terminatorn eller hennes beskyddare från framtiden?


Bedömning:

The Terminator är en film jag känner nästan lika bra som baksidan av min egen hand. Lustigt nog såg jag Terminator 2 innan denna, och sen jag såg den nån gång runt 1994-95 har jag sett den många gånger.

Filmen är en av de mest kända klassikerna, och gjorde Arnold Schwarzenegger till en stor stjärna. Det som jag tror gav The Terminator den stora framgången är framförallt det genomtänkta manuset, skrivet av James Cameron. I filmen får man tidigt stifta bekantskap med den unga Sarah Connor, som lever ett enkelt liv som vem som helst. Innan filmen är slut och hon fått reda på sitt stora ansvar och öde från Kyle Reese från framtiden, så har hon förvandlats till en stark kvinna.


Visuellt är Terminator en väldigt mörk film med få scener i dagsljus, men kameraarbetet är genomtänkt rakt igenom. Trots att filmen hade en väldigt liten budget även för sin tid, så har man lyckats skapa en övertygande atmosfär. Detta var innan datoranimationer kom in i filmvärlden, så allt är gjort med enkla knep som belysning och även med stop-motion som användes för animationer förr. Denna stil är dock lite föråldrad och inte helt realistisk pga de ryckiga rörelserna, men det kan man ha överseende med.

Filmen gav även upphov till en egen subgenre, Tech Noir, uppkallad efter en nattklubb i filmen och baserat på filmens mörka stil och högteknologiska innehåll. Man kan även ana vissa dragningar åt cyberpunk och post-apokalypshållet, även om dessa teman inte är överhängande.

Ljudet är mycket bra för att vara en såpass gammal film, och nyutgåvorna har förbättrat surroundljud som piffar upp upplevelsen. Musiktemat till Terminator är numera även den en klassiker, och fortfarande ett av mina absoluta favoriter inom filmmusik. Soundtracket sitter perfekt till bilden. Ljudeffektern är även de bra, speciellt actionscenerna låter kanon. Detta är en film som helst ska spelas på hög volym :)


Omdöme:

Jag försöker vara så opartisk som möjligt i mitt betyg, trots att detta är en av mina absoluta favoritfilmer. Handling, bild, ljud och skådespelarinsatser är ändå på topp, och det är lätt att förstå att The Terminator är en riktig klassiker som tål att ses om både en och två gånger. Trots att det har många år på nacken har den åldrats med värdighet. Har man inte redan sett den bör den verkligen inte missas! 9,5/10

Regi: Kathryn Bigelow
Genrer/Teman: Sci-Fi / Cyberpunk / Thriller
Cast: Ralph Fiennes, Angela Bassett, Juliette Lewis, Tom Sizemore, Michael Wincott, Vincent D'Onofrio, William Fichtner
IMDB

Trailer

Handling:

Inför millennieskiftet är världen en mörk plats i kaos och med mycket våld och statligt förtryck. I Los Angeles möter vi ex-polisen Lenny Nero, som försörjer sig på att sälja "squid recordings" - illegala inspelningar av upplevelser, sedda direkt från människors egna ögon. En "squid" är en sorts utrustning som placeras på huvudet, och med hjälp av den kan allt bäraren upplever och känner spelas in på en mini-disc, eller spela upp inspelningar som upplevs direkt i hjärnan. Han är kung på gatan och säljer dessa inspelningar till de som kan betala, och en kväll får han en disc som skickats anonymt till honom, som visar sig innehålla mordet på en prostituerad som han är bekant med. Mordet är mycket brutalt utfört, och inspelad med en squid så allt ses ur mördarens egna ögon.

Med hjälp av Lennys bästa vän Macey upptäcker han en konspiration på hög nivå, som om den avslöjas antagligen kommer leda till stora upplopp och oroligheter, men som är för viktig för att inte låta komma fram till allmänheten.


Bedömning:

Strange Days är en film som jag konstig nog aldrig hört talas om, eller lagt på minnet - trots mitt ganska stora filmintresse. Den har några år på nacken nu, och verkar ganska bortglömd bland den stora massan, trots att James Cameron (Aliens, Terminator mm) står för både manus och bild.
Det syns i filmen att Cameron är inblandad och har lagt ner mycket tid på omgivningarna. Överallt är det fullt med liv, folk som hela tiden sysslar med någonting, antingen det är på en bar, upplopp på gatorna eller på en rockklubb. Det mesta ser smutsigt och nedgånget ut, skräp står överallt på gatorna. Större delen av filmen utspelar sig nattetid, vilket förstärker känslan av en mörk framtid (vilket egentligen är dåtid med tanke på att millennieskiftet ligger några år bakom oss).

Inslagen av cyberpunk är ganska stora till min förtjusning. Dels de nattliga miljöerna, förtrycket från polisen, högteknologiska lösningar (Squidmojängen) och den suggestiva musiken och stämningen i allmänhet ger känslan av en värld lik vår, men mer våldsam och dyster.

Musiken är inget jag i efterhand direkt minns, förutom ett par låtar som framförs av Juliette Lewis på en rockklubb i filmen. Jag tror även att det är hon som sjunger på riktigt, då hon privat har ett eget band. Bakgrundsmusiken är inget som kommer gå till historien som minnesvärt soundtrack, men det passar bra in i helheten.

Strange Days är även fylld med bra skådisar, även om ingen av dem är bland Hollywoods absoluta toppskikt, men dock talangfulla och kända personer. Ralph Fiennes och Angela Basset gör ett övertygande arbete tillsammans som en omaka duo.


Omdöme:

Strange Days är en lite speciell film, inte din vanliga Hollywoodunderhållning. Antagligen är det detta som gjort att den inte är så känd allmänt, men den har nått kultstatus på senare år. Att den i skrivande stund har 7.0 i betyg på IMDB med ca 20 000 röster säger en del. Om du gillar dystra framtidsvisioner, suggestiv stämning och konspirationer så kommer du inte bli missnöjd. Med sina 145 min till trots så blir den aldrig långtråkig, och den förtjänar mer uppmärksamhet. 8.5/10

Regi: Xavier Gens
Genrer: Skräck / Thriller / Kannibalism
Cast: Karina Testa, Aurélien Wijk, Patrick Ligardes, David Saracino,
Maud Forget, Samuel Le Bihan, Chems Dahmani mfl
IMDB

Trailer



Handling:

I ett våldsamt Paris med stora upplopp efter ett politiskt val flyr ett gäng unga tjuvar undan polisen efter en stöt. En av dem blir skjuten och måste köras till sjukhus, de tre andra killarna och en tjej lämnar huvudstaden i två bilar och kör ut på den franska landsbygden mot Holland som är målet. Den första bilen med två av killarna kommer till ett värdshus, där övernattning är gratis och en skön stund med tjejerna på värdshuset ingår. Snart visar det sig dock att värdshuset sköts av en nynazistisk familj med väldigt speciella matvanor...


Bedömning:

Frontiers är en fransk skräckfilm, med dragning åt den gamla slashergenren. I början av filmen känns upplägget som en gangsterfilm, komplett med fransk hiphopmusik, brinnande bilvrak och våldsam polis i en av Paris förorter. Så fort handlingen flyttats ut till landsbygden börjar den dock bli obehaglig på ett annat sätt, men inte på något sätt nytänkande. Grundstoryn i filmen har starka kopplingar till Texas Chainsaw Massacre, den är nästan plankad rakt av. Att filmen är fransk gör dock att den känns lite fräschare än alla massproducerade remakes Hollywood spottar ut sig på löpande band.

Bildmässigt finns det inget att gnälla på, filmen har en del snygga klipp, starka färger och mycket visuellt äckel. Blod och trubbigt våld sparas det verkligen inte på!


Ljudbilden innehåller de vanliga slafseffekterna, och musik som inte är så framträdande men förstärker dramatiken. Inget man stör sig på.

Skådespelarna är alla för mig helt okända, men de gör sitt jobb. Den som dock utmärker sig mest är Karina Testa som spelar Yasmin som verkligen lyckas förmedla sorg och desperation till åskådarna.

Omdöme:

Frontiers är något så ovanligt som en fransk skräckfilm, även om den inte innehåller något man inte sett tidigare. Om man gillade Texas Chainsaw Massacre & Hostel kommer man antagligen gilla den här oxå, även om den inte innehåller några större överraskningar. Allt är dock genomfört felfritt och ger en hyfsad stund brutalt våld och spänning. 7/10

Regi: Mark Young
Teman: Post-Apokalyps / Thriller / Kannibalism
Cast: Nicole DuPort, Rider Strong, Michael Kelly, Alexandra Barreto, Robert Carradine, Michael Madsen, Vinnie Jones mfl

IMDB
Trailer (länk)

Handling:

Några år in i framtiden tar oljan slut, snabbare än vad någon kunnat förutse. Resultatet blir att samhället som det ser ut idag, upphör att existera. Alla transporter, all el försvinner och människornas högsta prioritet blir att hitta mat. Detta leder till att folket i staden filmen utspelar sig i vandrar söderut i förhoppning att hitta föda i nordamerikas mer bördigare delar. Maten räcker naturligtvis inte till, och i desperation för överlevnad slåss människor för maten vilket resulterar i blodbad.

Detta är vad vi får reda på i inledningen av Tooth & Nail, men är inget man får se i filmen. Istället befinner vi oss i en folktom stad, där stora byggnader står som spökhus och vägarna är översållade med stillastående bilar, som om folk flytt hals över huvud.


Efter inledningen möter vi ett par personer som är ute och kollar omgivningarna och stöter på en medvetslös kvinna och en död man, och skymtar även någon som springer från platsen. De beslutar sig för att ta med kvinnan till ett sjukhus, där de tillsammans med en grupp andra människor bosatt sig. Vatten är en bristvara, och den enda maten de har är konserver, och elektricitet är något som sedan länge är försvunnet.

Efter ett tag vaknar den unga kvinnan som heter Nova till liv, och blir en del av gruppen, som för övrigt har stora spänningar och konflikter. Gruppen styrs av en mer eller mindre självutvald ledare som kallas för "The Professor", som antagligen styr för att han anses vara den mest bildade av dem, dock inte utan protester från ett par andra medlemmar.

En natt försvinner professorn och lämnar endast blodiga spår efter sig. De andra blir panikslagna, och efter ett tag visar det sig att det finns andra människor i staden som är ute efter dem. Nova berättar att hon flytt från just dessa män, en grupp brutala mördare som kallas "Reavers". De påminner lite om vildar, klär sig ociviliserat, är ganska fåordiga och ser allmänt onda eller galna ut. Det framkommer snart att de har gått från att desperat leta föda till att döda och äta andra människor som kommit i deras väg.

De har ont om vapen, och sjukhuset är stort och lätt att ta sig in i, så Reavers tar sig in och dödar gruppens medlemmar, en i taget varje natt. Nu måste de kvarvarande försöka klara sig ur situationen på något sätt, stanna kvar och gömma sig, eller fly. Bägge alternativen verkar dock ganska hopplösa..


Bedömning:

Det som fick mig att bli nyfiken och se denna film är att Michael Madsen och Vinnie Jones var med i den, då de är kända i stora Hollywoodproduktioner. Deras roller i Tooth & Nail är dock ganska små, så de fungerade antagligen mest som dragplåster då de inte spelar personer med någon speciell personlighet. Huvudpersonerna med (för mig) okända skådespelare är däremot bra porträtterade, de upplevs som genuina personer med olika karaktärsdrag.

Filmen är en lågbudgetskräckis från bolaget After Dark Films, som anordnar After Dark Horror Fest där Tooth & Nail ingår i en samling bugdetrysare. Troligen kommer den aldrig bli känd här i Sverige, och kanske inte ens släppas här på DVD, men det finns många andra filmer jag hellre hade önskat aldrig kommit ut här.

Man har med små medel lyckats med den ödesmättade stämningen i filmen, staden känns verkligen övergiven, tom och tyst. Bakgrundsmusik används ganska sparsamt, så dialog är ofta det enda som hörs, vilket ger både en verklighetskänsla och en känsla av billig produktion. Specialeffekter finns det ingenting av alls, utan allt är skapat med hjälp av kameratricks och make up. Hellre det än att ösa på med billiga datoranimationer som annars är vanligt i lågbudgetfilmer som försöker vara mer än de egentligen är.

Tempot i filmen är ganska långsamt, inga scener är speciellt intensiva även om det finns några spännande scener när Reavers är ute efter huvudpersonerna. Sammanfattat är filmen en "sleeper", med lite för lågt tempo för sitt eget bästa.
Själva huvudtemat i filmen är ganska bra, men jag tycker man kunde utnyttjat det lite bättre för mer variation. I stort sett är sjukhuset den enda platsen filmen utspelar sig i. Man har dock lyckats med att skapa en känsla av tomhet och övergivenhet.

Omdöme:

Tooth & Nail är en sevärd film, om än med lite väl lågt tempo. Den passar dock bra en mörk kväll när man inte är upplagd för en intensiv upplevelse, utan mer vill ha en mysrysare. Den är även tänkvärd, får en att inse hur bräcklig civilisationen egentligen är.
Förväntar man sig i förväg inga stora prestationer av Michael Madsen och Vinnie Jones, så är den en helt okej film, värd att se iallafall en gång. 6/10

Regi: Colin Strause & Greg Strause
Genrer: Sci-Fi / Skräck / Action
Cast: Steven Pasquale, Reiko Aylesworth, John Ortiz,
Johnny Lewis, Ariel Gade mfl

IMDB

Trailer


Handling:

Rymdskeppet från första filmen som är på väg från Jorden fick ombord en Alien utan Predators vetskap. Den löper amok ombord, och skeppet krashar i skogen utanför en liten amerikansk småstad. Alla livsformer ombord dör, utom en Facehugger som smiter ut i skogen för att leta upp ett offer att befrukta. De två första personerna som har oturen att träffa på denna i skogen blir föremål för en skallgångskedja från staden när de anmäls försvunna. Samtidigt upptäcker en annan Predator på sin hemplanet att skeppet kraschat på jorden och att aliens löper amok, och beslutar sig för att åka dit för att avliva dem alla och förstöra resterna av det kraschade rymdskeppet.

Snart försvinner folk en efter en i staden, då Aliens snabbt börjar föröka sig. Stadens sheriff försöker ta reda på vad det är som händer, men situationen spårar snart ur när nyss nämna Predator dykt upp i staden och slaktar på Aliens och människor på löpande band. Den skara människor som bildat en liten grupp kämpar för att överleva mot både Aliens och Predator, och försöker desperat ta sig ur staden innan den stängs av helt av militären.

Bedöming:

Som ett gammalt fan av både Alien och Predatorserierna på film, i serietidningsform och datorspel så hade jag ganska höga förväntningar på den första AvP-filmen. Som de flesta andra som såg den, blev man grymt besviken. Förväntningarna var därför lägre denna gång, och tur är väl det. Det häftiga konceptet med två av filmvärldens grymmaste monster i samma film har i mitt tycke förvandlats till en ogenomtänkt skräpserie, vilket är väldigt synd.

Visuellt finns det inget att klaga på, inget fel på kamerahanteringen, ljussättningen (detta är en väldigt mörk film, men man ser oftast vad som händer) eller specialeffekterna. Det är mycket blod, människor dör på diverse osmakliga sätt med kroppsdelar som avlägsnas eller får ansiktet bortsmält av frätande syra. Mums för goreälskare!

Ljudmattan är inget som varken stör eller briljerar, ljudeffekterna och musiken gör vad de skall. De klassiska ljuden man förknippar både Aliens och Predators är tacksamt med, så igenkänningsfaktorn finns som tur är kvar.

Nä, det som AvP Requiem faller på är de ointressanta karaktärerna och den oinspirerande handlingen. I början av filmen får man stifta bekantskap med ett flertal olika karaktärer så man får en liten uppfattning om vad deras roll är i den lilla staden, men sen dör de en efter en på löpande band, och som tittare är man likgiltig till vem som dör och om nån överlever överhuvudtaget. Man får helt enkelt inte känsla för någon av dem då de alla känns lika platta.
Jämför med Ripley i Alienfilmerna, en stark personlighet vars rädslor och ilska man lätt förstår.


Omdöme:

Det som ligger på pluskontot för AvP Requiem är att om man är ute efter 1,5 timmes hjärndöd och blodig action så får man sitt lystmäte. Bägge sortens rymdmonster är bra gjorda, och det sparas inte på äckel i filmen. Är man däremot ute efter en nervkittlande skräckfilm med bra handling och rymdmonster så finns det betydligt bättre alternativ. Den är faktiskt sämre än första AvP-filmen. 4/10

Regi: Frank Darabont
Genrer: Thriller / Skräck / Sci-Fi /Drama
Cast: Thomas Jane, Marcia Gay Harden, Laurie Holden, Andre Braugher, Toby Jones mfl

IMDB

Trailer


Handling:

En mystisk dimma drar ner från bergen och innesluter en hel liten stad och dess invånare. En grupp människor grupperar sig i den lokala mataffären för skydd då dimman är så tät att de inte kan se mer än ett par meter framför sig. Ganska snart visar det sig att farliga och mystiska varelser döljer sig i dimman, och de dödar mer än gärna människor...

Inne i butiken blir folk mer och mer uppskrämda och desperata efter ett svar till vad som pågår, och till en lösning för hur de ska överleva. Snart uppstår två grupperingar bland människorna: den ena och största gruppen tyr sig till en galen kvinna som är en religiös fanatiker, och resten av dem är de som själva försöker resonera logiskt och komma på hur de ska ta sig därifrån levande.

Efter några timmar inne i butiken börjar dock gruppen inse att hotet är minst lika stort från de andra människorna som leds av den galna kvinnan, som från de mystiska varelserna som gömmer sig i dimman...


Bedömning:

Filmen är baserad på en novell av Stephen King, en ibland många berättelser skriven av honom som filmatiserats. I mitt tycke så är denna filmen en av de bästa jag sett som baserats på hans historier, de flesta har blivit halvdana filmer anpassade för amerikansk tv från början. Så är dock inte fallet med The Mist, som innehåller allt från en krypande atmosfär, en studie i hur sjukt människor kan agera i pressande nödsituationer, ödesmättad stämning och välgjorda specialeffekter. Några scener är även ganska visuellt grova, när någon får sätta livet till på mer eller mindre blodigt sätt.

Precis som i många av Kings berättelser, så fokuserar inte The Mist på enbart det övernaturliga eller oförklarliga, utan även på det hemska som döljs i människans psyke. Resultatet blir en obehaglig stämning i scenerna mellan den religiösa lynchmobben och gruppen människor som försöker hitta en lösning på ett logiskt vis.

Vad som skapat den tjocka dimman och varelserna ges lite till svar på. Vi får vissa lösa trådar av vad som orsakat det, men inga uppenbara svar. Förklaringen till dimman som ges i filmen är dock egentligen det enda som knyter an filmen till science fiction, men gör storyn mer spännande. Hade man inte getts någon som helst förklaring så hade inte filmen fått samma djup enligt mig. Ovissheten i kombination med det man faktiskt ser i filmen gör att det känns som att jordens undergång mycket väl är på gång.


Persongalleriet är ganska stort, även om filmen fokuserar på en man vid namnet David Drayton och hans lilla son. Man förstår ganska snart att folk kommer dö på löpande band, på ett eller annat sätt...vissa av skådespelarinsatserna är mycket bra, speciellt från Marcia Gay Harden som spelar den störda religiösa kvinnan. Hon är en väldigt färgstark karaktär som framstår som det största hotet mot personerna man sympatiserar med. Man får verkligen starka hatkänslor mot denna kvinna och hennes galna åsikter!

Specialeffekterna är välgjorda, speciellt för att vara en Stephen King-filmatisering. Varelserna som döljer sig i dimman är CGI, men ser sällan datoranimerade ut utan snarare verkliga. Vissa filmer med en bra story som t ex I Am Legend faller på taskiga specialeffekter, men i The Mist smälter de in bra i sammanhanget.


Omdöme:

The Mist är en av de bästa filmer jag sett som baseras på en berättelse av Stephen King. 1408 är den som på senare år fått mest uppmärksamhet för detta, men jag tycker The Mist griper tag i en ännu mer.

Att den innehåller flera olika element för att påverka sinnesstämningen hos tittaren gör att den känns varierande och inte blir för enformig, trots att den till största delen utspelar sig på samma plats. Filmen fick mig att tänka en del på hur människor snabbt kan förändras när de blir utsatta för ett okänt hot och söker trygghet hos en stark ledare. Jag tror mycket väl att en liknande situation skulle kunna uppstå i ett pressat läge om man förflyttar karaktärerna till verkligheten.

The Mist är mycket rekommenderad! 9/10

Regi: Richard Stanley
Genrer/Teman: Post-Apokalyps / Thriller / Cyberpunk
Cast: Dylan McMermott, Stacey Travis, John Lynch, William Hootkins
IMDB

Trailer:


Handling:

I en krigshärjad framtid med ökensand, ruiner och höga strålningshalter lever människorna i en nedgången stad och försöker överleva så gott de kan. Resurser är knappa, och de ökenvandrare som vågar sig ut i ödemarken letar efter användbart skrot säljer det inne i staden till intresserade.

Just en sådan ökenvandrare hittar ett huvud och en hand från en robot som han säljer till en skrothandlare, och filmens huvudperson hittar och köper dessa delar för att ge bort till sin flickvän som gör konst av skrot. Vad ingen känner till är dock att dessa delarna tillhör en avancerad krigsmaskin kallad M.A.R.K. 13, och att ta in dem i staden är ett stort misstag.


Bedömning:

Hardware är ett mer eller mindre bortglömt stycke film som faktiskt är ett litet guldkorn för dem som gillar post-apokalyptisk stämning och inte enbart gillar påkostade Hollywoodproduktioner.

Filmen är från England, och har Dylan McMermott i en av huvudrollerna (senare känd från tv-serien Advokaterna), Iggy Pop som en lokal radio dj, Lemmy från Motorhead i en liten biroll som taxichaufför, och Carl McCoy från Fields of the Nephilim som ökenvandraren i början av filmen. Kort sagt, en ovanlig samling cameos!

Visuellt går i stort sett hela filmen i rött och orange, vilket ger känslan av en temperaturmässigt het och annorlunda framtid där naturen är helt förstörd av kärnvapen eller liknande. Man får se lite av öknen i början, och även lite från den nedgångna staden filmen utspelar sig i. Större delen utspelar sig i lägenheten hos den ovetande unga kvinnan Jill, som fått robotskallen från öknen av sin pojkvän Moses (McDermott).



Förutom det uppenbara post-apokalyptiska temat finns även inslag av cyberpunk i det visuella. Användning av elektronik verkar vara utspritt i staden, trots all förstörelse, och Moses har en cybernetisk hand för att nämna ett par detaljer. Själva mördarroboten M.A.R.K. 13 är hyfsat välgjord och ser ganska skrämmande ut, speciellt i jämförelse med många andra filmer.

Musiken består mest av alternativ elektronisk pop och rock, inte den vanlig mainstreammusik som är vanligt i större filmer. Den känns passande till den dystra visuella stilen, och bidrar till stämningen.


Omdöme:

Hardware är en mindre känd eller påkostad film, men den är välgjord och sevärd. Dock tycker jag man kunde fått se lite mer av staden den utspelar sig i, eftersom mer än hälften av den utspelar sig i lägenheten där den snygga Jill bor. Bortsett från detta får man en mörk och spännande upplevelse, men jag tror inte filmen tilltalar alla personer. Om ni lyckas hitta den någonstans (den kan vara ganska svår att få tag i), ge den ett försök! 7/10