S.F.C.D.S. - En Filmblogg

Regi: Rick King
Genrer/Teman: Action / Thriller / Post-Apokalyps
Cast: Corey Haim, Patricia Arquette, Christopher Collet, Julius Harris, Devin Clark
IMDB




Handling:

I en obestämd framtid brakar amerikas ekonomiska och politiska system ihop, och amerikansk egendom säljs ut till andra länder för att täcka upp för de ekonomiska förlusterna. Resultatet blir att stora mängder av amerikanska medborgare förlorar sina hem, samhället rasar och våld tar över. De hemlösa packas in i härbärgen, kriminella gäng bildas och tar över, och polisen har knappa resurser och ingen större makt.

Rollerboys är ett av dessa gäng, och deras vision är att köpa tillbaka det som en gång tillhörde USA och skapa ordning i samhället. För att nå dit använder de maffialiknande metoder, såsom beskyddaravgifter från affärer, dödspatruller mot andra gäng, drogtillverkning och försäljning, men även hjälp till de hemlösa för att få allmänhetens stöd.


Griffin (Corey Haim) är inte så förtjust i Rollerboys, trots att de leds av hans gamla barndomsvän Gary, och nekar inbjudan till gänget fastän att han vet att det skulle innebära rikedom och ett lättare liv. Hans lättinfluerade lillebror Miltie är däremot mer förtjust i Rollerboys, och Griffin börjar mer och mer glida ifrån sin bror som han försöker beskydda.

En kväll när Griffin arbetar med att köra ut pizzor, så får han se ett hus som brinner och två personer som springer från platsen. Inne i huset finns en kille som är instängd och som skriker för livet. Han kör sin van genom väggen och räddar därmed livet på den instängda killen, som även han snabbt försvinner från platsen.
Det visar sig senare att det var en av medlemmarna i Rollerboys, och som tack för att Griffin räddade livet på honom skänker Gary en ny bil till honom, vilken hans arbetsgivare snabbt tar över som betalning för skåpbilen som förstördes när han räddade Bullwinkle ut ur det brinnande huset.

Polisen plockar in Griffin till förhör för att få reda på vad han vet om Rollerboys, och hur insyltad han är. Polisen har insett att gänget är att frukta med sin växande makt på gatan, och behöver en insider som kan hjälpa dem sätta dit dem ordentligt. Griffin är den enda tänkbara tack vare sin gamla relation till Gary, och han övertalas att gå med i Rollerboys om hans lillebror får bästa tänkbara skydd om något skulle gå snett. Efter ett farligt ingångsprov är han en nu en medlem i Rollerboys, och kommer snabbt med i gänget med alla dess för och nackdelar det innebär. Pengarna flödar, lyx blir en del av vardagen, men med bekostnad av att få vara med om en del av Rollerboys smutsigare arbete samt att bli bortstött av sin närmsta vän Speedbagger, en gammal man som är som en fadersfigur för Griffin och Devin.

Snart får han mer förtroende av Gary, och kommer ända in i Rollerboys drogfabrik. Kommer han lyckas sätta dit dem och samtidigt rädda sin lillebror?


Bedömning:

Jag såg Rollerboys på tv nån gång för sisådär tio år sedan, och mina vaga minnen från filmen var att jag gillade den, och att den var ganska tuff. Nu efter att ha sett den med nya ögon och något högre krav kan jag säga att den är inte så bra som jag mindes den.
Miljöerna i filmen är ganska övertygande och ger förhoppningar om en bra film i de första scenerna, allt ser nedgånget och fattigt ut, och ger en tänkbar bild av ett land i kaos och anarki. Stilen på karaktärerna påminner dock mer om en typisk 80-talsfilm sett till frisyrerna och kläderna, och hela filmen luktar faktiskt 80-tal. Om detta är positivt eller negativt låter jag vara osagt, men den ser äldre ut än den är.

Musiken faller mig i smaken, är någon sorts rockig musik med mycket syntslingor, den typen som var väldigt vanlig i filmer på 80-talet. Själv är jag förtjust i denna typ av filmmusik, den ger ofta en skön känsla till det visuella.

Det som filmen faller på är dock att den försöker vara häftigare än den är. Den innehåller visserligen en del våld och "fult" språk, men det känns sällan speciellt häftigt eller spännande. En stor del av detta kan skyllas på Corey Haim som har huvudrollen, eftersom han uppenbarligen inte kan skådespela speciellt övertygande. Han har oftast samma ansiktsuttryck filmen igenom, och levererar inga minnesvärda repliker, om han säger något alls i scener som ändå skall vara ganska spännande. Christopher Collet är betydligt mer övertygande som Gary, en roll som känns vänskaplig samtidigt som han är stenhårt driven av sin vision, och som inte har något emot att döda folk som inte lever upp till hans förväntningar eller följer hans och Rollerboys regler.

Själva Rollerboysgänget är även de lite löjliga. Ett gäng som i huvudsak patrullerar gatorna på inlines och i vita trench coats känns inte speciellt övertygande, särskilt inte när de ändå har bilar som uppenbarligen fungerar.

Omdöme:

Prayer of the Rollerboys är en film som på pappret hade kunnat bli en häftig post-apokalyptisk thriller, men som faller hårt på en svag skådespelarprestation i ledrollen. Inlinesgäng kanske var en häftig idé 1991, men idag framstår den mest som löjlig. Filmen funkar dock som lättsmält underhållning, men man ska inte förvänta sig att den är så djup och eftertänksam som man först kan tro. 5/10